Kränknings- och diskrimineringshysterin har nått galopperande dimensioner. I Sverige har ett system skapats som gör att det är tämligen lätt att påstå att man har blivit "kränkt". Jag har läst journalisten Maciej Zarembas skakande artikelserie i Dagens Nyheter där han beskriver hur det kan gå till på Lärarhögskolan när personer med invandrarbakgrund inte accepterar att de blir underkända för att de inte har tillräckliga kunskaper. De, som i allra högsta grad kränks och diskrimineras om man godkänner att lärare inte behärskar svenska språket och/eller annat som behövs för att bli en bra lärare i en svensk skola, det är eleverna. Det är de som riskerar att bli undervisade av inkompetenta lärare med undermåliga språkkunskaper, personer som aldrig hade fått behörighet som lärare om de varit etniska svenskar. Men ingen tycks bry sig om att våra barn tillfogas irreparabel skada när Lärarhögskolans anställda fegar ut och hellre sjukskriver sig eller slutar än slår näven i bordet och säger att "du kan skrika hur mycket du vill men du blir inte godkänd om du inte har de kunskaper som krävs." I Finland, t.ex., skulle aldrig någonsin någon med annat än perfekta eller åtminstone mycket goda kunskaper i modersmålet få behörighet att lära ut det ens en enda lektion!

Min vän Sirkka berättar hur det går till på hennes jobb. Hon är städledare på ett sjukhus och gör städkontroller på avdelningarna. Där jobbar inga svenskar utan enbart invandrare som själva delat upp sig i fyra grupper beroende på varifrån de kommer: Asien, Afrika, Östeuropa och Sydamerika. Sirkka säger att hon inte kan göra städkontroll på sydamerikanernas områden för om hon kritiserar dem det minsta lilla så anmäler de henne för diskriminering och rasism. Därför gör hon ingen städkontroll alls på dessa personers områden vilket i sin tur har lett till att företaget har fått mängder av klagomål och är mycket nära att förlora sitt kontrakt. Därmed blir alla utan jobb, också de som tillhör de andra tre grupperna. Och Sirkka.

Sirkka har försökt att tala med sydamerikanerna. Hon har påpekat att de andra inte klagar på att det görs kontroller, att de också är invandrare. Men då dras ?rasistkortet? genast fram. Sirkka säger att hon tycker att det är helt sjukt för hon är ju också själv invandrare. Men i kränkthetshierarkin görs skillnad på mörkhåriga och ljushåriga invandrare. Sirkka skulle ju också kunna slänga fram rasist- och kränkningskortet. Men hon tycker att det är fel.

Sirkka har gett upp. Hon är övertygad om att städföretaget hon jobbar för kommer att förlora sitt kontrakt, att hon blir arbetslös. Hon har redan börjat söka nytt jobb. Det värsta är, säger hon, att hon märker att hon börjar tycka illa om folk från Sydamerika och det tycker hon är tråkigt för så har hon aldrig känt tidigare. Var det detta som var meningen med diskrimineringslagen?