Få vågar söka regeringens toppjobb är rubriken på en notis på SVT text-tv. Jag blir nyfiken och undrar vad det handlar om för hemska saker som gör att folk inte "vågar" söka toppjobb. Och då står det så här:
"Regeringen vill ändra i sekretesslagen för att folk ska våga söka höga statliga tjänster, uppger Rapport. Många vill nämligen inte skylta med sina namn. Regeringens nya tillsättningspolitik, där alla tjänster ska annonseras ut och ansökningarna blir offentliga, har fått oönskade konsekvenser. 13 generaldirektörsjobb är fortfarande lediga. Regeringen har t.o.m. börjat använda konsultfirmor för att få hjälp i den tröga rekryteringsprocessen."
Första instinkten är att skratta hysteriskt för det verkar ju helt korkat att folk inte söker de jobb de anser sig kvalificerade och kompetenta för och gärna vill ha för att de "inte vill skylta med sina namn". Men skrattet fastnar i halsen när man tänker på, att folk som anser sig vara kvalificerade och kompetenta för "statens toppjobb" (generaldirektörsjobb etc) inte ens klarar av att öppet stå för att de tycker det! Hur mycket jag än funderar: jag förstår inte problemet!?
Vill du ha ett viktigt och krävande jobb som du anser att du är lämplig för så stå då för det och sök det öppet så att folk vet att "NN tror på sig själv och sina kunskaper och förmågor eftersom han/hon söker det här jobbet". Får du inte jobbet, utan någon annan lika kvalificerad – eller kanske snäppet mer kvalificerad – får det, så kan du vara stolt över att du var med i konkurrensen om ett jobb (som ändå bara en kan få) för att du hade meriterna till det. Alternativt: kanske hade du inte de rätta meriterna men då kan du alltid tänka: "Friskt vågat är hälften vunnet!" och vara glad över att du ändå försökte. Inte fasen ska det behövas dyra, skattemedelsbetalda konsutfirmor för att rekrytera till statliga toppjobb!!!
(Tanken på att skriva boken Från Folkem till Bananmonarki på bara några decennier blir allt starkare…)