Varje år köps vård på ungdomshem för 4,5 miljarder kronor. Det avslöjar Dina Pengar i en artikel den 12 november. Och ingen bryr sig!  Det är ju tydligt när man läser vad Bo Vinnerljung, forskare på Socialstyrelsen säger:

"Vi har inte utvärderat institutionsvården. Därför har vi ingen aning om behandlingen leder till positiva, uteblivna eller till och med negativa resultat. I Sverige har vi trott att bara vi vill gott så blir det gott. Men så fungerar det inte."

Hur kan han vara så naiv? Eller är det dumhet? Ingår det inte i Socialstyrelsens uppdrag att utvärdera institutionsvården? Om det gör det; om de anställda inte fullföljt sitt uppdrag och om det lett till ohemula kostnader för skattebetalarna och lidande för barnen så måste de avskedas för då har de begått tjänstefel å det skvätter om det. Hur är det möjligt att Socialstyrelsen bara kan skaka på axlarna (om nu en socialstyrelse har några axlar, ryggrad verkar i alla fall saknas) och utan att skämmas erkänna att de inte ens brytt sig om att utvärdera en sådan enormt penningslukande verksamhet där människor – barn! – hanteras?

Familjehemsindustrin är lika okontrollerad, den. Jag har i flera artiklar under rubriken Tvångsomhändertagande av barn i högerspalten, berättat om fall där barn hålls borta från sina föräldrar i åratal, placerade i mer eller mindre lämpliga familjer, ofta långt borta från föräldrahemmet. Som t.ex. de tre små muslimska barnen som placerades hos en ensamstående 74-årig kvinna i skogen… En kvinna som hånade deras religion och bestraffade dem genom att låta dem sitta stilla i en soffa i timmar. Och som fick bra betalt för det! De små barnens placering under ca 1,5 år kostade skattebetalarna 3,5 miljoner kronor och barnen en förlorad identitet, ett förlorat språk och en förlorad religion.

Hur många gånger har inte många – inte bara jag – slagit larm? Och vad har hänt? Ingenting! Som nu, i det senaste fallet som jag beskrivit i flera inlägg här på bloggen: två små barn har hållits borta från sina föräldrar och numera också sin lillebror, i tre år!!! Socialsekreterarna fortsätter at utöva sin orimligt stora makt occh vägrar göra vad de borde: återförena barn och föräldrar och – om det behövs – ge familjen stöd i hemmet (vilket också skulle bli miljoner kronor billigare…) Så vilka tjänar på detta förutom skrupelfria privata familjehemsförmedlare? Får socialsekreterarna mutor eller provision eller något annat som gör att de, år ut och år in, fortsätter att hårdnackat hålla barnen från sitt hem i ett främmande familjehem?

Jag vill att någon – helst socialminister Göran Hägglund! – ser till att den här branschen granskas nu och inte bara det: att ÅTGÄRDER VIDTAS mot socialsekreterare som slår sönder barns och föräldrars liv och  slentrianmässigt bidrar till att upprätthålla en synnerligen dyr och ofta skadlig verksamhet!