Följande mejl har nått mig från en person (utomlandsboende svensk) som upprörts över beslutet att omhänderta/flytta lille Mickael, 4 år, i Hagfors. Texten läggs ut med vederbörandes tillstånd:

Min omedelbara reaktion är att familjen och de 362 människor i Hagfors som skrivit på namnlistan måste gå ihop och gömma Mickael så att myndigheterna inte hittar honom.

Vissa saker i Sverige tycks ha gått så långt att det enda som återstår är en ren motståndsrörelse. Det pågår ett konsekvent och extremt systematiskt angrepp på familjen som enhet. Det är dags att sluta ställa
upp på eländet.

Vad är egentligen det värsta som kan hända om de vuxna i Hagfors ställer sig upp och säger "NEJ! Ni får inte Mickael!" ?

Tja. Myndigheterna kanske skickar ut polisen och åtalar Christina och Lars-Anders. Det är möjligt. Så det värsta som skulle kunna hända är kanske något av detta:

1) Att någon vuxen får ta (gissningsvis) några månader i fängelse för "brottet" att ha ställt upp för ett barn som inget bättre behövde än en vuxens stöd.
2) Eller att barnet riskerar att förlora fotfästet fullständigt för resten av livet.

Mickael är fyra år, vilket betyder att han kommer att minnas alltsammans hela livet. Det som en fyraåring behöver mest av allt, det är ett hem. Såvitt jag kan se, så har han ett alldeles utmärkt hem redan.