Den som tror att godtyckliga, självsvåldiga, förnumstiga, okänsliga och maktfullkomliga tvångsomhändertaganden av barn upphört och att anställda inom svensk socialtjänst följer barnkonventionens uttryckliga krav på att allt de gör ska vara för barnets bästa, tror fel. Små barn kan, från en dag till en annan, ryckas ifrån sina föräldrar på mer eller mindre lösa grunder och irreparabel skada kan tillfogas dem p.g.a. att de som ska se till barnens bästa inte gör det utan väljer att besluta om horribla lösningar som på alla sätt är mer skadliga för barnen än det skulle vara att ge familjen stöd i hemmet. För att inte tala om att kostnaderna för den tvivelaktiga hanteringen är astronomisk!
Historien om hur tre små barn rycktes ifrån sina föräldrar med någon timmes varsel kommer att berättas på denna blogg. Det handlar om tre barn från en muslimsk familj som under 1,5 år varit skiljda från sina föräldrar för att en massa (och det är sannerligen en massa!) inblandade socialmänniskor, psykologer, konsulter, familjehem och Gud vet allt, bestämt det. Det här ingreppet, som strider mot Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna och FN:s barnkonvention, har bl.a. fått till följd att barnen tappat sitt och föräldrarnas gemensamma språk, sin kultur och religion. Barnen har tidvis fått prata med mamma och pappa i telefon bara en enda gång i veckan, då under övervakning. Tidvis har de också förbjudits helt att prata med sina föräldrar och de har hela tiden förbjudits att tala arabiska. De har således berövats sitt hemspråk, sitt och föräldrarnas känslospråk vilket är ett mycket stort och oacceptabelt ingrepp i deras liv.
"Mohammed är en jävel", sa den vuxna dottern till den ensamstående kvinna hos vilken barnen placerades. Ord som "hora" och "knulla" och mycket annat hörde till vad de tvingades höra och lära sig i det s.k. familjehemmet.
Det finns mycket att säga om det här fallet – det är många som agerat felaktigt, oetiskt, oengagerat, nonchalant och utan respekt för tre små barn vilkas liv man utan vidare förstört och vilkas tillit och trygghet för alltid är sönderslagen. Och utan känsla för de fullständigt orimliga kostnader hela den här "cirkusen" har fört med sig. För skattebetalarna. Vilket man inte skulle kunna acceptera om det fanns någon mening med pengarullningen…
Det här tvångsomhändertagandegeschäftet som sysselsätter en massa socialtjänstemän, konsulter, experter, psykologer, familjehem etc bör synas ordentligt i sömmarna. Det är sex år sedan filmen "Att ta ett barn" kom – det är dags för en ny som öppnar våra ögon och påminner oss. Kanske en med titeln "Att ta tre barn"?
Fortsättning följer…