I Sveriges Radio, Halland, berättas att ett hundratal före detta fosterbarn har gått samman i föreningen Stulen barndom och stämmer flera kommuner för de övergrepp de utsatts för. En av dem som kommer att gå till domstol och stämma socialtjänsten i Malmö är Tina Kullenberg från Halmstad.

I 15 år bodde Tina Kullenberg i ett fosterhem där mamman höll henne och hennes fosterbröder under total kontroll. Först när hon var drygt 18 år kom hon loss frå sin totalt dominerande fostermor. Hon har utbildats sig och etablerat sig väl i samhället trots allt. Men för hennes två fosterbröder gick det sämre. Den ene dog i ung ålder och den andre fastnade i drogmissbruk och kriminalitet.

Nu har socialstyrelsen, enligt Ekot,  börjat utreda de övergrepp som fosterbarn utsatts för. Och nu börjar alltså kollektiva stämningar, så kallade grupptalan, att lämnas in till olika tingsrätter. Efter Stockholm står Malmö på tur.

Men övergreppen mot – och lidandet för – både barn och deras föräldrar pågår med oförminskad styrka, hela tiden. Det är enorma pengar som omsätts i den här ”branschen” och kontrollen av hemmen där barn placeras är minimal och ibland obefintlig.  Kommunerna anlitar utomstående, privata ”utplacerare” och verkar ofta bara glada att slippa att själva hålla i det hela. Socialsekreterarna är fortfarande nästintill enväldiga och alltför ofta mer inriktade på att  till sista blodsdroppen försvara sina revir och sina beslut än att se till främst barns men också föräldrars bästa genom att t.ex. sätta in engagerade resurser som stödjer familjerna i hemmen. I stället rycks barn från sina föräldrar, sin miljö, sitt språk. Det handlar nämligen inte sällan om barn till invandrade föräldrar som inte snabbt nog och tillräckligt förstått och omfattat alla svenska normer och uttalade och outtalade regler kring barnupppfostran. Konsekvenserna för alla barn blir ofta absolut förödande och får konsekvenser för livet för dem alla; konsekvenserna och lidandet blir kanske ännu större för barn som berövas både sitt språk och sin kultur förutom sina föräldrar och sitt hem.

Hanteringen av barn, sådan den såg ut för femtio år sedan och sådan den ser ut idag, är ovärdig ett civiliserat land och det måste bli ett stopp på den godtycklighet som råder i Sverige. Liksom det måste sättas stopp för den girighet som finns hos människor som tjänar enorma pengar på andra människors olycka och inte sällan skadar barn för livet. Just så som Tina Kullenberg och många, många andra vittnar om och som jag berättar om under kategorirubriken Tvångsomhändertagande av barn i vänsterspalten!. Läs texterna nerifrån och uppåt.