Läs först detta om några socialmänniskors i Stockholm hantering av en familj och den mentala misshandeln av två små barn som under snart tre år hållits separerade från sina föräldrar. Och sedan drygt tre månader också från sin nyfödde bror som föräldrarna för övrigt anses fullt kapabla att ta hand om enligt socialförvaltningen på den nya ort dit de flyttat…
Läs texterna i den här ordningen:
Nytt fall av tvångsomhändertagande av barn, Stockholm. Del 1
Nytt fall av tvångsomhändertagande av barn, Stockholm. Del 2
Nytt fall av tvångsomhändertagande av barn, Stockholm. Del 3
Nytt fall av tvångsomhändertagande av barn, Stockholm. Del 4
Nytt fall av tvångsomhändertagande av barn, Stockholm. Del 5
Nytt fall av tvångsomhändertagande av barn, Stockholm. Del 6
Varför har inte svenska barn rätt till familj?
Maktmänniskornas övergrepp måste få ett slut!
Inga anmärkningar mot familjen i deras nya stadsdel – tredje barnet bor hemma
Och läs sedan detta: Av den utredning som gjorts av en socialsekreterare i den stadsdel där familjen bor ända sedan augusti 2004, framhålls föräldrarnas genuina vilja att samarbeta, att de deltagit i en samtalsserie och att samtalsledarna efter avslutad behandling inte funnit ”att dessa föräldrar är olämpliga som föräldrar”. Handläggaren vid stadsdelsförvaltningen där de alltså bott i snart tre år har i sin utredning skrivit att föräldrarnas anknytning till och skötsel av sin son, född i juli 2006, visar att han är ”ett välskött barn som på alla sätt visar att han mår bra.” Hon säger vidare att:
”Under utredningens gång har ingenting framkommit som visar att föräldrarna inte kan ta hand om NN på ett bra sätt. Han får närhet och omsorg av båda sina föräldrar, som ett litet barn behöver”.
Föräldrarna har alltså bott i detta område, strax utanför Stockholms innerstad, sedan augusti 2004. Ändå framhärdar stadsdelsförvaltningen i Stockholms innerstad, där familjen tidigare bodde, att hålla deras två barn R och I (nu 8 och 6 år gamla) åtskilda från föräldrarna. Ingenting – överhuvudtaget ingenting alls! – har gjorts under nära tre år av ansvariga socialsekreterare eller deras chefer för att återförena barn och föräldrar. Trots att det ska vara en ledstjärna i deras uppdrag att göra det! Stadsdelsförvaltningens agerande upplevs av föräldrarna – och många andra som ser det hela utifrån – som trakasserier mot föräldrarna och som direkt skadligt för de två små barnen som tvingats leva snart 50 % resp 35 % av sina korta liv åtskilda från sina föräldrar, nu också från sin lillebror.
Senast mamman och pappan fick träffa sina två små barn (fortfarande endast under övervakning!), var den 18 december. Stadsdelsförvaltningen i den stadsdel som de inte bott i sedan augusti 2004 har nu gjort en ny ”umgängesplan” som dock föräldrarna inte kommer att skriva under. De vill inte ha fler "umgängesplaner" utan anser att barnen nu ska komma hem och att det är helt oacceptabelt att myndighetspersonerna fortsätter att hålla barnen borta trots att familjen sedan nära tre år inte ens bor kvar och trots att utredningen som gjorts av den nya stadsdelsförvaltningen visat att de på intet sätt anses olämpliga att ta hand om sonen som föddes i juli förra året!
I den s.k. umgängesplanen – som sträcker sig ända fram till den 20 juni, d.v.s. ytterligare ett halvår – finns inte ett enda ord om familjeåterförening och den är överhuvudtaget i sin utformning och ton synnerligen auktoritär och ensidig. Notera särskilt följande diktat:
”Med under alla umgängestillfällen finns en familjehemsförälder med uppgift att se till att det blir så bra som möjligt för barnen”!
Så beter sig dessa människor, som representerar samhället, mot föräldrar som anses fullt kapabla att ta hand om sitt tredje barn och som i sin nya omgivning inte är föremål för någon övervakning! Dessutom befarar föräldrarna att det faktum att de nu vägrar skriva under denna ensidiga plan med stor sannolikhet kommer att användas emot dem av de två kvinnor som maktfullkomligt styr deras och deras barns liv. Deras rädsla för repressalier ska inte underskattas.
Föräldrarna anser att den aktuella stadsdelsförvaltningen agerar på ett sätt som strider mot FNs barnkonvention (numera inkorporerad i svensk lag) och att man inte följer riktlinjer och rekommendationer enligt vilka samhället i princip från första omhändertagandedagen ska sträva efter att vidta alla tänkbara åtgärder för att barn och föräldrar så snart som möjligt ska kunna återförenas. Och som tidigare nämnts så är föräldrarna ju också helt ”godkända” där de bor. Skulle man gå på den linje som de två socialsekreterarna i deras förra bostadsområde så borde inte deras tredje barn heller, i konsekvensens namn, kunna bo hemma!
De som behandlar barn på ett grymt sätt och tillfogar dem långvarig, förmodligen livslång, skada och psykiskt lidande, finns i många skepnader. Inte sällan är de socialmänniskor. Det kanske är dags att polisanmäla socialmänniskorna i detta fall för "egenmäktigt förfarande med barn".