Tänk om vi hade haft borgerliga ministrar och statssekreterare de senaste åren!

Skulle svenska folket tycka det var okej att statsminister Fredrik Reinfeldt beställde kardemummaskorpor från NK och lät bygga sig en mångmiljonherrgård (med hjälp av sin bror – inget fel i det i o f s)? Och att han betedde sig så enväldigt som den nuvarande statsministern gör, och bestämde allt själv och det bara var ett spel att andra ministrar hade egna, självständigga departement? Skulle folket tycka att det var okej att statsminister Reinfeldts hustru Filippa var direktör för Systembolaget och hade en lön på mer än 160 000 kronor i månaden och ett fullkomligt absurt pensionsavtal? Skulle Marita Ulvskog varit tyst eller skulle hon tagit fram storsläggan och mistluren?

Vad skulle ha hänt om det hade varit moderater i den närmaste kretsen kring statsministern som spridit synnerligen kränkande,  falska rykten om oppositionsledaren Göran Persson? Och om MUF:s ordförande Johan Forsell betett sig som en hamnbuse på en tvivelaktig krog och hamnat i fyllecell efter att ha (enligt den dabbades påståenden) skrikit rasistiska ord till en av väktarna? Skulle han ha kunnat vara kvar och representera sitt förbund, parti?

Skulle svenska folket ha låtit en utrikesminister vid namn t.ex. Lars Leijonborg sitta kvar om han hade betett sig exakt likadant som Laila Freivalds efter tsunamikatastrofen: gått på teater, umgåtts med familjen i stället för att bry sig om katastrofen, inte vetat vad Phuket var för något, uppvisat kyla mot anhöriga, skyllt ifrån sig på allt och alla och aldrig tagit på sig skulden för något? Hade utrikesminister Lars Leijonborg fortfarande suttit kvar mer än ett år efter ett sådant beteende? Och om hans statssekreterare, som vi kan kalla Daniel Larsson, hade lidit av allvarlig minnesförlust och inte vetat var han varit och när eller vad han sagt och till vem, skulle folk då acceptera att han getts fortsatt förtroende?

Skulle folket tillåta att de borgerliga till ca 80 procent satte borgerliga personer på statliga direktörsposter och utnämnde dem till ambassadörer utan att kräva mycket mer av dem än att de är moderater eller tillhör något av de andra borgerliga partierna? Skulle foket tycka det var bra att skicka t.ex. Maria Carlshamre som ambassadör till Brasilien, d.v.s. köra samma "bli av med obekväma personer"-taktik som s gör idag?

Det finns hur många exempel som helst på situationer och lägen där det kan vara klokt att, i tanken, byta ut s-personer som beter sig girigt och oansvarigt mot borgerliga personer, och sedan fundera på om man lika villigt occh glatt skulle acceptera det och även fortsätta att rösta på sådana människor och vilja ha dem som sina företrädare på maktpositioner – gång efter gång, decennium efter decennium.

Citera gärna men ange källan!