Ytterligare ett inlägg (se tidigare inlägg nedan) från en självständigt tänkande bloggläsare i öster:
HRF tycks ha drabbats av en förfärande självinsikt. I ett av sina pressmeddelanden skriver de:
"Samtidigt har Hotell- och restaurangfacket fått information om att arbetsgivarna erbjuds hemligt ekonomiskt och annat stöd från krafter inom näringslivet som vill förlänga konflikten." och lite senare "Detta stärker våra misstankar om att arbetsgivarna Appelgren och Erkan tar emot ekonomiskt stöd från kapitalstarka krafter som vill förlänga konflikten, säger Maria Norrbin Karlsson på Hotell- och restaurangfacket.", sedan "Arbetsgivarens oförsonliga inställning, att man snarare tycks vilja förlänga konflikten, tvingar nu fram sympatiåtgärder från andra fackföreningar."
De har insett att det är impopulärt och kontraproduktivt att slå mot en hårt arbetande mamma, så de insinuerar att Appelgren har "kapitalstarka krafter" bakom sig. Då är det inte synd om henne längre, för kapital får man ju alltid krossa. Kapital är dessutom bra att ha för att försörja de personer som dag ut och dag in upprätthåller blockaden i stället för att jobba med något produktivt och konstruktivt.
Resonemanget i sin enkelhet:
1. Vi vet att Appelgren erbjuds hemligt ekonomiskt och annat stöd. (Nåja, så hemligt är det inte, inte hemligare än att man kan läsa sådana förslag på webben)
2. Alltså misstänker vi att hon tar emot stöd.
3. Eftersom hon tar emot stöd från näringslivet vill hon förlänga konflikten.
4. Alltså är vi tyvärr tvungna att svara med att utvidga konflikten.
Att skuldbelägga offret heter det.