Jag har skrivit om det tidigare under rubriken Om tv-sändning av en liten flickas begravning (3 maj). Idag, den 10 maj, är dagen då den mördade Engla Höglunds begravning ska sändas direkt i SVT. Och i går publicerades Englas mormors förtvivlade brev i kvällstidningarna och de anhöriga talar om hur människor sårar familjen för att de kritiserar att begravningen ska sändas i tv (läs bland annat här).

Vilken cirkus det har blivit! Varför har ingen gett den här totalt medieovana familjen rådet att inte lämna ut alla deltagande brev som kommit till dem till tidningarna? Varför har ingen på det bestämdaste avrått dem från att kontakta SVT och be dem sända sitt mördade barns, barnbarns etc begravning i tv? Vilken medierådgivare som helst hade kunnat tala om för dem att det de gör inte kommer att gagna vare sig familjen eller minnet av deras dödade barn, barnbarn etc. Nu lider familjen extra mycket över att en förkrossande majoritet av alla tillfrågade, både inom det stora SVT och utanför, tycker att det är obehagligt, fel och en spekulation av SVT att direktsända lilla Englas begravning. Fokus har flyttats från det hemska som hände deras älskade barn till den cirkus som uppstått i o m att familjen bad – och främst att SVT gick med på – att sända begravningen i tv,

Den mycket krystade och konstiga förklaringen till att SVT sänder är följande och given av programdirektören Jan Axelsson
”Skälet till den här sändningen i SVT är den enorma medkänsla och uppskattning som familjen fått av det svenska folket, och det sträcker sig utöver det enskilda fallet Det visar på ett engagemang hos folket som beskriver ett slags oro, en sorg, en vrede för den utsatthet unga människor lever i. Därmed finns det också en ellmängiltighet i frågan som gör att vi kan följa upp vår bevakning av Engla Höglund i form av en begravning.”

De här är inget annat än ett tunt och dåligt uttryckt försvar för att public service ska pracka på allmänheten det som allmänheten bevisligen inte vill ha!

Vila i frid, lilla Engla! Jag hade önskat att du hade fått komma till din sista vila i lugn och i ro, utan en massa utomstående som ska kapitalisera på det tragiska, det fruktansvärda som hänt dig och din familj.