Per Unckel
Foto: Johannes Jansson, norden.org
Moderaten Per Unckel, som de senaste åren varit generalsekreterare vid Nordiska ministerrådet, blir ny landshövding i Stockholm. Han väntas ta över efter Mats Hellström vid årsskiftet. Det meddelar TT.
Reflektioner: Var det inte moderaterna som var bland de mest högljudda kritikerna mot socialdemokraternas utnämningspolitik som oftast (så gott som alltid) gick ut på att sätta avdankade s- eller andra lojala politiker på landshövdinge- och generaldirektörsposter? Och vad gör nu moderaterna själva så fort de får makten? Tillsätter en av sina egna som landshövding i Stockholm!
Så här skriver Rolf Asmundsson i sin ledare i Östran lördagen den 28 oktober:
Den av moderaterna så hårt kritiserade utnämningspolitiken fortsätter i gamla inkörda hjulspår trots att högern nu sitter vid makten. Vid årsskiftet blir gammelmoderaten Per Unckel från Bildts bunkergäng ny landshövding i Stockholm, låter han själv meddela i Dagens Nyheters nättidning.
Hur var det alliansen sa i valrörelsen? Skulle inte utnämningarna ske utifrån en uppsatt kravprofil och kvalifikationer.
Inte än i varje fall. Partiboken, den blå, fällde avgörandet.
Jaa, hur står det till med kraven på opartiska (!) och enbart kompetensinriktade utnämningar, moderater? Jag betvivlar inte ett ögonblick Per Unckels kompetens och på sätt och vis vore det synd om han inte hade kunnat komma i fråga som landshövding trots både lämplighet och duglighet för att hans parti så starkt kritiserat sina motståndares agerande vid tillsättningar av just landshövdingar. Men samtidigt: nog sticker det i ögonen att den allra första stora utnämningen som görs efter maktskiftet rör en gammal m-trotjänare!
Några undringar:
1. Behövs landshövdingar? Varför, i så fall?
2. Tänker moderaterna och de andra borgerliga i alliansen verka för en avpolitisering av tjänster som landshövdingar (så länge det ämbetet finns kvar) och generaldirektörer och av nämndemän i domstolar m.m.?
Utbudet att välja bland blir allt mindre ju färre människor som engagerar sig partipolitiskt. Det enda rätta är att slopa kravet på partipolitisk bakgrund och helt enkelt bara tillsätta dugliga, kunniga och engagerade människor på olika samhällsposter. Det är många som skulle kunna och gärna skulle vilja göra stor samhällsnytta i olika sammanhang om bara kraven på medlemskap i ett parti slopades. Den här förändringen hoppas jag att den nya regeringen med kraft verkar för.