I Aktuellt 21 den 17 augusti intervjuades integrationsminister Jens Orback om den utredning om ”strukturell diskriminering” och de förslag till åtgärder som regeringens utredare, Masoud Kamali, presenterade tidigare idag – Integrationens svarta bok – som kan läsas här.
En mer total sågning än den Orback levererade har sällan hörts av en svensk minister! På punkt efter punkt som Jarl Alfredius tog upp och ställde frågor kring tyckte ministern att utredningen inte höll måttet, att den var för tunn och att han förväntat sig mer än idéer, att det inte fanns förslag på finansiering av förslagen och inte heller förankring i lagen. Orback tyckte inte heller att förslagen om att diskriminera majoritetsbefolkningen till förmån för minoritetsbefolkningen var något han ville ta till sig och det enda lätt positiva han uttalade var att vissa minde förslag kanske kunde komma till användning, mest småsaker som inte ens definierades. Eller i varje fall så mindes jag inte ens en kvart efter programmet vilka de var…
Några undringar:
Var det här värt nio miljoner kronor? Tycker skattebetalarna det, det var ju deras pengar?
Varför stoppade inte Orback den här dyra, skenande utredningen för länge sedan när han såg vartåt det barkade? Han har ju fått de tidigare rapporterna och vetat vad Kamali skulle komma att presentera? Hur är det möjligt att Orback, trots att han visste att han måste ha varit kritisk mot det hela redan när han läste de redan avlämnade rapporterna, ändå lät det rulla på och bara fortsatte att pytsa ut skattepengar? Och varför sänder han den här jätteutredningen på remiss när han tycker att den har så många brister?