Den här insändaren finns publicerad på Synpunkt i Svenska Dagbladet den 25 september och jag håller med skribenten i hans första påstående om de språkliga hindren. Det ligger ingen som helst främlingsfientlighet eller något motstånd mot att invandrare ska komma in i riksdagen i att konstatera att det ofta finns språkliga hinder för dem, och att de får just sådana konsekvenser som insändarskribenten pekar på. Som det är nu finns det inga krav alls på att man som ledamot i Sveriges riksdag ska behärska svenska språket mycket väl – eller något annat heller, för den delen. Därför finns där en hel del både invandrare och svenskar som inte behärskar vare sig det ena eller andra…
Nog borde väl vissa grundläggande krav ställas på de viktiga människor som ska föra folkets talan i landets parlament? Inte bara sådana som att det ska vara "varannan damernas" eller x procent invandrare och x procent unga och x procent äldre!
Tänk om man skulle tvingas söka sitt jobb som riksdagsledamot och om man skulle tillämpa det som många vill införa: avidentifierade ansökningshandlingar! Då skulle varken ålder, kön, etnisk tillhörighet, religion få avgöra utan enbart kompetensen. Hur många av de 349 som har suttit i riksdagen förra mandatperioden hade klarat "inträdesprov" och att bli bedömd enbart på sina kunskaper?