Jag har tidigare skrivit flera inlägg här på bloggen om människors eget ansvar när det gäller utlandsresor och om vad som gäller för dem som har dubba medborgarskap och även i vissa fall f.d. utländska medborgare med enbart svenskt medborgarskap där deras forna hemländer inte godkänner att man avsäger sig sitt medborgarskap. Det har förekommit en hel del fall (som verkar ha ökat de senaste åren) där människor krävt att svenska staten genom UD ska agera någon sorts hjälpande hand när man själv – frivilligt – försatt sig i prekära situationer. De konsulära biståndsmöjligheterna är reglerade i lag och innefattar inte att utföra polisiärt arbete eller agera försäkringsbolag för ansvarslösa människor på deras frivilliga resor till områden och länder som av UD utpekats som osäkra eller som UD direkt avråder från att resa till.
Förutom all information som resenärer till utlandet får av sin resebyrå eller sitt flygbolag, av respektive lands ambassad i samband med visumansökningar samt av sitt försäkringsbolag, så finns också mängder av information att ta del av på UDs hemsida. T.ex. UDs reserekommendationer och UD avråder från resor. Men inte nog med det. Det finns också en 23-sidig broschyr som på ett föredömligt sätt berättar om UDs uppdrag, med följande rubriker: Samarbete med försäkringsbolag och researrangörer, Exempel på nödsituationer, När UD avråder från resor, Råd inför utlandsresan samt Lagar, avtal och webbadresser.
I broschyren står bland annat:
UD:s uppdrag och skyldigheter begränsas av den lagstiftning som riksdagen beslutat om. I första hand måste den resande själv ta ansvar för sin resa, till exempel genom att ha ett fullgott försäkringsskydd.
Och här finns också uppräknat sådant som UD och utlandsmyndigheterna kan stå till tjänst med:
– hjälp till självhjälp, det vill säga råd och information
– bistånd i brottmål
– hjälp till brottsoffer
– ekonomiskt bistånd
– efterforskning av saknade
– förmedling av pengar till borgen eller böter
– åtgärder i samband med dödsfall i utlandet
– åtgärder i samband med större olyckor utomlands som rör svenska medborgare
– evakuering till en säker plats vid krigsfara, inre oroligheter, naturkatastrofer eller därmed jämförliga händelser.
Varje myndig människa måste ta ansvar för vart han/hon reser. När det gäller omyndiga som reser ensamma har föräldrarna ansvaret. I inget fall är det svenska staten som ska agera "hjälpgumma" om man medvetet och med öppna ögon utsätter sig för fara och problem genom att strunta i varningar och information som finns om det land man ämnar besöka.
Läs hela UDs broschyr här.