På DN Debatt, under rubriken En svensk tiger för mycket trots yttrandefrihet, skriver den 23 juni Göran Lambertz, justitiekansler, Erik Blix, journalist och satiriker, Jan Edling, analytiker Vinnova och f d LO-utredare, Tina Thörner, damvärldsmästare och rallykartläsare, Hugo Lagercrantz, professor, tidigare verksamhetschef vid Astrid Lindgrens Barnsjukhus och Susanna Popova, journalist en tänkvärd artikel.
De skriver om den svenska "kulturen" som innebär att många hellre är tysta än yttrar sig om de anar att deras åsikter inte är helt politiskt korrekta, inte är de "rätta". De skriver om hur återhållsamhet uppfattas som en åtråvärd förmåga att utöva kontroll, medan den som är frispråkig får kämpa mer för sin trovärdighet. Så sant som det är sagt!
Varför är det så trångt och så lågt i tak i den svenska debatten, i samhället överhuvudtaget? Varför hyllas konsensus som om det vore det viktigaste i hela världen, trots att varenda kotte inser att konsensus knappast är vad som för utvecklingen framåt (även om konsensus givetvis kan vara bra i vissa sammanhang, ibland)?
Jag hoppas att undertecknarna av artikeln fortsätter att orka och våga föra fram sina åsikter så som man ska kunna göra i ett land som inte bara kallar sig utan också är en demokrati. Deras röster behövs.
Läs hela artikeln här.