Partiits sekreterare, Ulva Martskog, uttalade sig i ”affären Daniel Larsson”. I stället för att kräva att mannen antingen talar ur skägget eller låter undersöka sin minnessvaghet och sina slängar av eventuell mytomani (”Jag ringde Bergdahl”. Jag ringde inte Bergdahl”. Jo, men jag ringde nog Bergdahl”. Jag var på jobbet”. Jag var kanske inte på jobbet” etc), gick hon till angrepp mot Partifolkets ledare Leo Larsborg och krävde att han skulle ta några unga folkpartister i örat för att de, som hundratals, kanske tusentals andra människor har spekulerat i: att statssekreteraren och departementsrådet tillbringat den aktuella dagen – annandagen 2004 – tillsammans!Ska hon gå ut varje dag och kräva att alla som spekulerat på samma sätt ska tas i örat av någon? Eller ska vi kanske ha en statlig Ta-i-örat-myndighet med någon avdankad Partii-funktionär som generaldirektör som ges en skyhög lön, fina lokaler och hundra pigga anställda som rycker ut och tar folk i örat varje gång de säger för Partiit misshagliga saker? Hundra anställda kommer nog inte att räcka, vid närmare eftertanke. Folket är ju så bångstyrigt – vi måste kanske studera Kina och t.ex. ta efter systemet med angivare i varje kvarter. Och Partiit kanske kan kontrollera internet så att det inte går att lägga ut bloggar fär vanligt folk kommer till tals och kan lufta sin ofta stora vrede mot Partiits sätt att hantera folkets liv och pengar. Lösningar finns, det ska bli spännande att se vilken väg regeringen väljer. En del av oss minns ganska väl hur statsministern för ett antal år sedan bistert menade att den som ”talar illa om Megalomanien” ska straffas. Så tankarna är knappast främmande för Partiit.
Landet Megalomanien, del 4
Partiits sekreterare, Ulva Martskog, uttalade sig i ”affären Daniel Larsson”. I stället för att kräva att mannen antingen talar ur skägget eller låter undersöka sin minnessvaghet och sina slängar av eventuell mytomani (”Jag ringde Bergdahl”. Jag ringde inte Bergdahl”. Jo, men jag ringde nog Bergdahl”. Jag var på jobbet”. Jag var kanske inte på jobbet” etc), gick hon till angrepp mot Partifolkets ledare Leo Larsborg och krävde att han skulle ta några unga folkpartister i örat för att de, som hundratals, kanske tusentals andra människor har spekulerat i: att statssekreteraren och departementsrådet tillbringat den aktuella dagen – annandagen 2004 – tillsammans!Ska hon gå ut varje dag och kräva att alla som spekulerat på samma sätt ska tas i örat av någon? Eller ska vi kanske ha en statlig Ta-i-örat-myndighet med någon avdankad Partii-funktionär som generaldirektör som ges en skyhög lön, fina lokaler och hundra pigga anställda som rycker ut och tar folk i örat varje gång de säger för Partiit misshagliga saker? Hundra anställda kommer nog inte att räcka, vid närmare eftertanke. Folket är ju så bångstyrigt – vi måste kanske studera Kina och t.ex. ta efter systemet med angivare i varje kvarter. Och Partiit kanske kan kontrollera internet så att det inte går att lägga ut bloggar fär vanligt folk kommer till tals och kan lufta sin ofta stora vrede mot Partiits sätt att hantera folkets liv och pengar. Lösningar finns, det ska bli spännande att se vilken väg regeringen väljer. En del av oss minns ganska väl hur statsministern för ett antal år sedan bistert menade att den som ”talar illa om Megalomanien” ska straffas. Så tankarna är knappast främmande för Partiit.