Daniel Larsson har satt sig i en helt horribel situation. Själv. Personligen. Ingen annan. Nu har det gått så långt att DBP:s (Det Blå Partiet) ungdomsförbund har gjort en sajt som handlar om huruvida han ska sparkas, i så fall när och varför, d.v.s. vad gjorde han egentligen den där på alla sätt ödesdigra annandagen år 2004. Spekulationerna om vad herr Larsson gjorde står som spön i backen på sajten, många är övertygade om att han tillbringade dagen med sin kollega, Edvarda Hellén. Men det finns också andra teorier:”Jag tror han spelade bridge med sin dövstumma moster Hulda. Det är i alla fall vad han sagt till sin fru!”
”Jag tror att han var hemma hos statsministern och hjälpte honom sätta ihop de hemmasnickrade och olagliga byggställningarna runt herrgården”.
Och så påstår en person sig ha sett statsministerns minnessvage statssekreterare annandagen 2004:
”Jag såg honom på herrtoaletten på Järntorget. Han såg lätt stressad ut och var i sällskap med en fetlagd medelålders man i för trång sommarkappa och knarrande handsydda skor.”
Ja, ja. Som man bäddar får man ligga. Och en del får ligga mjukt oavsett vad de gör. Alltså: hör man till topparna i Partiit och bäddar slarvigt och felaktigt, då kan man räkna med en massa förmåner och VIP-treatment så som obegränsad tillgång till svenska statens (folkets) flygplan, lyxiga måltider samt höga och många löneförhöjningar. Och om man ”tvingas” gå (trots att man själv försatt sig i den situationen) så kan man få en fallskärm på två miljoner plus sitt gamla jobb tillbaka – i Daniel Larssons fall som ambassadör på UD.
En intressant fråga i sammanhanget är: Vad får Edvarda Hellén? I den svenska jämställdhetens heliga namn måste förstås en kvinna som varit med på 26 resor med regeringsplanet, ätit lyxiga middagar på regeringens kreditkort (innehaft av D Larsson) etc och som hela tiden vetat men tigit, också premieras lika väl och lika generöst som mannen? Eller?!