Bland alla andra extrema pinsamheter, allt sjukligt förmynderi och alla helgalna påhitt i landet Megalomanien, går Diskrimineringsombudsmannen (DO) på fullt allvar ut och säger:”Skolavslutningar bör inte hållas i kyrkan. Och kristna psalmer som ’Den blomstertid nu kommer är inte lämpliga att sjunga”.DO anser att det är fel eftersom (tror sig DO veta) elever med annan religiös bakgrund – eller icke-religiös – kan (”kan”…) känna sig diskriminerade. Ska man skratta eller ska man gråta?
Hur kommer det sig att elever i andra länder inte känner sig diskriminerade eller kränkta av att anamma ”värdlandets” traditioner? Kräver DO att svenska barn som går i skolor i t.ex. muslimska länder eller i länder där kristendomen har stark påverkan i skolorna (bl.a. i många skolor i USA) ska behandlas på ett särskilt sätt? Anser DO att de är diskriminerade för att de följer boendelandets traditioner?
Och varför lyssnar inte DO på dem som det handlar om, de invandrade? Väldigt många av dem säger att det är självklart för dem att följa de traditioner som råder i Megalomanien, att de inte uppfattar ”Den blomstertid nu kommer” som en skymf och inte heller att skolavslutningen hålls i kyrkan, enligt urgammal sed? Tvärtom, säger många, så stärker det även dem i deras strävan efter att bli en del av samhället, att få ta del av traditioner som gäller i deras nya hemland.
Vad handlar detta om egentligen? Att DO för att rättfärdiga sin existens måste hitta på saker att göra utspel om då och då, så att det märks att DO finns och att det måste fortsätta att få bidrag för att fortsätta att existera för att… Ja, varför? I Finland, som jag nyss besökt, skakar man på huvudet och skrattar åt galenskapen! Men i Megalomanien fastnar skrattet i halsen, för där är det ”på riktigt” för där används folkets pengar till att avlöna ett helt verk där anställda sitter och klurar ut sådana här saker.