Jag kommer då och då att citera ur boken I trygghetsnarkomanernas land av överläkaren vid Stockholms läns psykiatriska akutmottagning vid S:t Görans sjukhus (en alltför lång titel!), David Eberhard. Han skriver det som jag sagt och tyckt under lång tid, och formulerar det mycket väl och synnerligen tydligt. Alla människor i Sverige borde läsa hans bok, tänka till ordentligt och ta ställning till det han säger!
Idag blir det ett citat ur kapitlet Infantiliseringen i tryggheten:
Regler som bygger på undvikande av potentiellt farliga situationer har till syfte att skydda våra barn. Ofta får de dessvärre motsatt effekt. De kan inte bara psykiskt utan även rent fysiskt motverka att individerna utvecklas på ett sätt som gagnar dem. Genom att behäfta barn med alltför mycket jobbiga säkerhetsanordningar när de t.ex. ska ut och cykla på gården. Genom att komma med fåniga pekpinnar om hur ofärdiga de är och att de inte ska bege sig ut i trafiken för tidigt gör vi barnen en otjänst. Om man lät sina barn röra sig mer fritt på stan skulle man utan ansträngning ge dem naturlig motion. För trettio år sedan rörde sig barn i lågstadieålder i mycket högre grad än idag ute i samhället. Själv är jag uppvuxen i en ganska liten ort i Skåne. Det var naturligtvis tämligen ofarligt för oss att gå själva till fotbollsträningeen eller för att handla godis. Men hur var det i centrala Stockholm?
Jag har flera bekanta som är uppvuxna i centrala Stockholm. de berättar att det såg likadant ut för dem. Man träffades på stan och gick runt. Man lekte i parker och föräldrarna behövde inte oroa sig.
—
Vi överbeskyddar barnen på alla sätt och vis. Den som skickar ut sitt barn ensamt på stan är därmed inte bara en dålig förälder utan faktskt också en dålig människa.
Fler citat kommer längre fram för alla dem som inte har köpt boken (t.ex. här).
Jag har bloggat om David Eberhard, hans debattartikel på DN Debatt för drygt ett år sedan på detta tema och om hans bok här (12 september 2005) och här (9 november 2006).