På Expressens Sidan 4 den 16 juni finns en debattartikel som har rubriken Svenske Shakir får ingen hjälp. (Kan läsas här.)Artikeln handlar indignerat om ”den försvunne svensken Shakir al-Dujaili” som sitter fängslad i Syrien och är en enda lång klagoskrift över hur han inte får hjälp av UD och svenska ambassaden och det eviga ”ge-dåligt-samvete-åt-svenskarna-snacket”:
Hade UD verkligen låtit bli att agera om en blond, blåögd, ”äkta svensk” fängslats oskyldigt i Syrien och berövats alla sina grundläggande rättigheter som till exempel en försvarsadvokat? Varför får inte alla svenska medborgare oavsett hudfärg, språk, religion och etnisk bakgrund samma hjälp och behandling av UD i utsatta situationer i utlandet? Är inte Dawit Isaak och Shakir al-Dujaili tillräckligt svenska? Har vi två Sverige i ett och samma land: ett som agerar för de ljusa medborgarna och ett för de mörka medborgarna?
Man blir oerhört trött på de många påståendena om att ”icke-blåögda” behandlas si eller så eller inte får samma uppmärksamhet etc som blåögda. Det kan stämma till viss del och i vissa sammanhang, men knappast hos UD; d.v.s. den svenska s-regeringen, som till så stor del värvar sina medlemmar och röstare från ”icke-blåögt” håll.
Vad skribenten inte framhåller tillräckligt tydligt, eller vad som lite grann skyms av hans påhopp på svenska myndigheter, är att mannen han skriver om har dubbelt medborgarskap: svenskt och irakiskt. Skribenten ifrågasätter inte en enda gång i texten vad Irak har gjort för sin i Syrien fängslade medborgare. (Felaktigt fängslad? Det framgår inte av texten varför personen sitter i fängelse…). Dessutom sägs i artikeltexten att:
Den 31 mars 2005 åkte den svensk-irakiske medborgaren Shakir al-Dujaili till Syrien för att ta sig till det krigsdrabbade Irak (där han arbetade som rådgivare för Bagdadparlamentet).
Har alltså denne man med irakiskt och svenskt medborgarskap, inget eget ansvar för att han beger sig till ”det krigsdrabbade Irak” dit Sverige inte ens avvisar asylsökande från landet? Är det Sveriges – de blåögdas – fel att en man med irakiskt medborgarskap reser till ett krigsdrabbat område som alla vet är mycket farligt, särskilt som han inte absolut måste det? Artikelskribenten, liksom den man han skriver om, vet också mycket väl att ett svenskt medborgarskap inte smäller särskilt högt i de delar av världen vi nu talar om, om personen ifråga har dubbelt medborgarskap. Då är det hans ursprungliga nationalitet och medborgarskap som räknas, han ses där som irakisk medborgare. Är också det UD:s fel?
Människor måste ta eget ansvar och inte ta alltför stora risker, särskilt som man som Shakir al-Dujaili har en gravid hustru i det land där han fått asyl! Och beträffande hur länge UD ska ”gömma sig bakom de tomma orden tyst diplomati” (underförstått: som de bara gör för att det handlar om en icke-blåögd svensk) så studsar också det tillbaka på skribenten: UD:s långsamma agerande och s.k. tysta diplomati har vi sett prov på också i många fall där människor med enbart svenskt medborgarskap och blå ögon varit inblandade. Rätt ska vara rätt.