De flesta människor orkar inte ta in att hundratals barn försvinner från våra flyktingmottagningar. Man vill inte tänka på vad som händer barnen.

Detta var något jag tampades med dagligen när jag år 2002 påbörjade min undersökning av vad som hände barnen. Flera journalistkollegor och politiker skrattade åt mig: "Det är en frilansjournalists karriärtrampolin och hjärnspöken", sades det i andrakammaren i riksdagen och flera nickade instämmande.

U-landshjälp från folk till folk, Svensk textil- och klädinsamling, Svensk minforskning, tolkbranschens fusk med svenskan, terrorister som får asyl, krigsförbrytare och mycket mer har jag och de som ingått i mina team avslöjat under ett antal år, och i alla fall till en början sades det om mig att jag är galen. Nu har turen kommit till polisens korruption. En serie på sexton artiklar. Och visst, även här tror väl många att jag är galen. Tur att så gott som alla samtal är inspelade och att bevis finns på allt jag skriver om. Jag menar: jag är ju inte mer än en frilansjournalist, dessutom med invandrarbakgrund. Eller som en polisman skrek åt mig under Ronna-upploppet: "Nu har ni blivit journalister också, era djävlar"!

Nuri Kino

Frilansjournalist

Min kommentar:
Läs artiklarna som Nuri Kino talar om, som handlar om polisens korruption, här. Om ingen bryr sig om det han avslöjar i den artikelserien är det riktigt illa! Åtminstone borde justitieministern bli allvarligt oroad.. Läs dessutom några – eller många – av de 43 träffar som finns på Nuri Kino på SR:s hemsida här som handlar om allt från hans Sommarprat och Gulspadenomineringar  till avslöjanden om krigsförbrytare som får asyl i Sverige, svensk minforskning,  Milan Sevo, polisens tolkfirma m.m.