Integrationsverket, som läggs ned vid halvårskiftet, har fått nära 300.000 kronor i friskvårdspengar för ett halvår 2007 för ca hundra anställda. 3.000 skattekronor per anställd för "friskvård" låter oerhört mycket för oss som är egenföretagare (och troligen lever under minst lika stor press som anställda vid Integrationsverket) och som aldrig någonsin får några “friskvårdspengar” av staten.
Enmansföretagare har som sagt inte ett nickel i skattefinansierade “friskvårdspengar” och inte ens en sjukpenning som de kan klara sig på om de blir sjuka. På Integrationsverket handlar det ju om vuxna människor som har lön varje månad och, som jag ser det (andra kan se det annorlunda) borde kunna klara sin friskvård själva. Ska verkligen skattemedel tas i anspråk för sådant? Eller är det kutym inom den offentliga sektorn att så stora belopp (i detta fall motsvarande ett belopp på ca 6.000 kronor netto per år per anställd) går till anställdas "friskvård"? Är det regeringen som sanktionerar detta och som tilldelar medel till Integrationsverket för att "friskvårda" sin personal? Är tilldelningen av pengar lika stor också till andra statliga myndigheter? Varför får inte egenföretagare också stora summor skattepengar för sin "friskvård"?
Ingen skugga faller på personalen på Integrationsverket och anda verk för att de tar emot sådana här pengarna om de erbjuds dem. Skuggan faller snarare på dem (regeringen) som så orättvist delar ut skattepengar för friskvård till vissa men inte till andra. Borde inte samma villkor gälla alla skattebetalare?
P.S. När Utlänningsnämnden lades ner för ett år sedan, belönade de anställda sig själva med en stor fest – Jubileum Solnedgång – för omkring 440.000 skattekronor. Jag skrev om det här på bloggen. Huruvida de dessutom hade ett stort konto för friskvård förtäljer inte historien…
© Merit Wager