Maria Borelius människosyn sådan den beskrivs i en artikel i Expressen) är unken, obehaglig och helt oacceptabel. Jag vill inte ha en person med en sådan syn på andra människor som minister i en svensk regering!

Mina farföräldrar hade Sylvia, hembiträdet som bodde i "domestikrummet" och tjänade "herrskapet" troget i mer än 40 år. Sju dagar i veckan, i princip, alltid till pass. Så kändes det, men det är klart: visst var Sylvia ledig ibland men inte mer än högst en dag i veckan. Någon egen familj skaffade hon sig aldrig – hur skulle hon ha kunnat det? Hon fanns alltid där för mina farföräldrar, för min pappa och hans syskon och sedan också för mig. Hon lärde mig sånger, hon skrattade när jag "uppträdde" för henne, hon lyssnade på mina historier och förtroenden, jag fick lyssna på radio i hennes pyttelilla rum, hon gav mig saft och bullar. Som barn trodde jag att det var så det skulle vara – och så var det också: hos väldigt många äldre familjer i Finland (och i Sverige): många hade "en Sylvia".

När jag tänker tillbaka på det så inser jag dels att det var så, på den tiden; dels att jag aldrig i livet skulle vilja att det blev så igen. Jag skäms när jag tänker på hur omedveten jag var (men jag var ett barn, jag visste inte bättre) och hur jag tog för givet att Sylvia, som visserligen älskade mig, alltid skulle orka med mig. Att det var okej för mig att, när jag hälsade på farföräldrarna, inta hennes privata lilla rum och uppta hennes kvällar med mitt pladder. Detta har jag tänkt på många gånger och önskat att jag hade förstått bättre när jag var liten. Eller att någon hade sagt till mig att lämna Sylvia ifred och låta henne njuta av den lilla lediga tid hon hade.

Hushållsnära tjänster är en sak, dem välkomnar jag. Det är nog bättre för människor att städa – hos andra, på kontor, sjukhus eller i fabrik eller var som helst – och få lön än att gå hemma på bidrag. Men då är man inte låst hos en familj 24/7, man bor inte som Sylvia för 40-50 år sedan i ett litet domestikrum innanför köket eller som Maria Borelius filippinska hembiträde i källaren till hennes fina hus i Djursholm. Och man har rättigheter, semester och lediga dagar och ens lön är både pensions- och sjukpenningsgrundande.

Maria Borelius betalade sin barnflicka svart och det var absolut fel. Men hon betalade tydligen barnflickan ganska bra; 5.000 kronor i månaden var kanske inte så dåligt för en ung människa att få i handen då, för tio år sedan. Barnflickan berättar i Expressen att hon hade dubbelt så mycket i lön som hushållerskan. Alltså filippinskan. Och det är här det oacceptabla kommer in: synen på den filippinska kvinnan – att hon bodde i källaren (säkert i ett helt okej rum, men ändå) i arbetsgivarens hus innebär att hon alltid fanns till pass. Säkert inga normala arbetstider där, inte. Och det riktigt obehagliga är att Borelius värderade denna kvinnas jobb till bara hälften av barnflickans (enligt vad barnflickan berättar i Expressen):

"I källaren bodde den filippinska hushållerskan. När hon slutade kom en tjej från Litauen. Men jag fick dubbelt så mycket betalt som de."

Borelius nedlåtande sätt  mot barnflickan när hon råkade försova sig på "fina familjens" semester i Grekland visar också hur hennes människosyn ser ut, en människosyn som definitivt inte hör hemma i ett modernt Sverige:

"Du ska vara väldigt glad för att du fick komma med på den här resan. Det är vi som betalat den åt dig!"

Sorry, Fredrik Reinfeldt: detta är inte acceptabelt! Att ett antal ministrar (och en massa riksdagsledamöter) inte betalat sina tv-licenser kan jag ha fördragsamhet med även om jag absolut inte tycker att det är okej,. Men det är i alla fall inte direkt förnedrande mot andra individer. En människa med en sådan nedlåtande och obehaglig syn på andra människor som Maria Borelius har, det har jag ingen acceptans för alls. Byt ut henne. Fort!