Den som minns den gamla Sagan om Mäster skräddare* (om den lille mannen som gick till skräddaren med en bit tyg för att få en rock sydd) vet att den slutade ungefär så här:
– Goddag, goddag, mäster skräddare, är mina vantar färdiga?
– Ack nej.
– Är de inte färdiga? Varför då?
– Ack jo, det bidde inga vantar.
– Bidde det inga vantar? Vad bidde det då?
– Det bidde ingenting.
– Jaså, bidde det ingenting? Det var bra, mäster skräddare. Tack så mycket, mäster skräddare. Adjö, adjö, mäster skräddare.
– Goddag, goddag, mäster skräddare.
Den sagan kommer jag osökt (!) att tänka på när jag läser i tidningen att den första, mycket kortlivade kulturministern i den nya Alliansregeringen, ska böta 900 kronor för sitt licensskolk. Det "bidde ingenting", med andra ord. Så vad handlade då allt bråk om, när samhället inte ansåg licensskolket under 16 år vara värre än summan av en parkeringsbot?
* Läs en version av Sagan om Mäster Skräddare här.