Mona Sahlin satt ensam i business class med SAS-planet till Washington i maj i år, en resa som kostade skattebetalarna 28 465 kronor. Medarbetarna, som åkte med samma plan, fick nöja sig med ekonomiklass departementssekreterarens biljett kostade 4 843 kronor.
– Jag tycker det är fullt rimligt, sa Mona Sahlin sent i går kväll till Expressen.
Så börjar en artikel i Expressen den 24 augusti, under rubriken Åkte i lyxklass för 28 465 kr.
På ett sätt har hon rätt: det är rimligt att hon, som säkert måste arbeta under resan och också hinna vila lite, reser bekvämt. Men: hennes fyra medarbetare reste i ekonomiklass för mellan 4.843 kronor och 15.950 kronor och på en direkt fråga om ifall inte hennes medarbetare också arbetar, svarade Mona Sahlin:
"Jo, men det är inte så att någon annan skriver talen och funderar över de politiska vinklingarna. Jag får underlag av dem, sen jobbar jag med det."
Undrar just vad medarbetarna tyckte när de läste detta. Något nedvärderade måste de nog ha tyckt att de blev och kanske undrade de också varför ett s-statsråd anser sig så mycket förmer och så mycket viktigare än sina medarbetare att hon sätter sig i lyxklass och ser deras arbete (underlag, bl.a.) som så mycket mindre viktiga än hennes arbete, såatt de gott kan sitta i ekonomiklass…
Den här politiska adeln, väl beskriven i otaliga artiklar i mängder av tidningar, tv- och radioprogram och – inte minst – i boken Den politiska adeln av Anders Isaksson (beställ den t.ex. här, den kostar bara 46 kr plus frakt 19 kr = 65 kr och är väl värd varenda krona!) måste bort från regeringsmakten! De här människorna är totalt fartblinda och verklighetsfrämmande och de skadar människors känsla för fair play, för verklig demokrati och för synen på allas lika värde. Därmed skadar de också landet Sverige.
Det skadar förresten inte att också läsa Djurens gård (Animal Farm) av George Orwell. Man känner igen mycket i boken, som skrevs under andra världskriget och kom ut 1945. Det obehagliga scenario som den beskriver visar sig till icke ringa del ha blivit verklighet i Sverige år 2006.
I en beskrivning av innehållet står:
"I den starkt genomskådande och satiriska berättelsen om "Djurens gård" kulminerar George Orwells besvikelse över kommunismen. Djuren på Herrgården har fått nog av människornas övergrepp. De gör uppror och grundar en ny filosofi som de kallar animalismen. De sjunger sin egen kampsång, "O, Englands djur", och arbetar och trivs med sin nya tillvaro. Men smygande, nästan omärkligt, förändras deras förhållanden. En av de ledande grisarna, Napoleon, utvecklar alltmer en sann diktators egenskaper."
En kundrecension:
Djurens gård : en saga
Djurens gård (Animal Farm) är utan tvekan den bästa bok som någonsin skrivits, i alla fall inom den politiska litteraturen. Dess kritik mot politikst etablissemang och ledarskap är aktuellt än idag. Orwell skrivande är en orgie av kunskap och en otrolig känsla för sarkasm och underfundiga pikar mot all makt. Han beskriver staters utveckling på ett sätt ingen annan kan mäta sig med. Det är på alla sätt ett mästerverk. Ett tidlöst verk. En bok ALLA måste/bör läsa!
av Frihet, 2006-03-25
Flera recensioner här.
Två citat:
"Alla djur är jämlika, men några är jämlikare än andra."
"Det är en villfarelse att tro att man kan vara fri invärtes under ett diktatoriskt system."
Läs, begrunda och tänk själva!
Mina tidigare bloggningar på temat:
Den politiska adeln kontra undersåtarna – klassklyftorna tydligare än på länge (17 februari 2006)
Den politiska adeln äcklar mig (den 16 mars 2006)
Ur Anders Isakssons bok "Den politiska adeln" (den 22 juli 2006)