I flera dagar har vi nu fått höra i radions P1 om att det inte är tillräckligt ((!?) många med invandrarbakgrund som står på partiernas riksdagslistor. Främst har centern fått löpa gatlopp för att de "bara har sex procent med invandrarbakgrund" som kandiderar. Och de har fått förklara och försvara sig in absurdum för detta. Jag har skrivit om det tidigare bl.a. häroch här. En undran: vem eller vilka är det egentligen som anser att det absolut ska finnas si eller så många invandrare på listorna? Är det verkligen "folket"? Eller är det media som vill ha något att tjata om och jaga partierna för?
Och nu har turen kommit till kvinnorna: idag (21 juni) tjatas det i både P1 Morgon och Studio Ett om att "det är ont om kvinnor på moderaternas listor inför valet i höst". Och!? Varför hörs aldrig "vanligt folk" prata om eller kräva det som medierna hela tiden hojtar om: fler invandrare och fler kvinnor på riksdagslistorna? Varför ska vi oja oss och voja oss över att det är få moderata kvinnor i Arvika? Media anser inte att det räcker med att ca 37 procent av moderaternas riksdagskandidater är kvinnor. Varför det? Är inte det allra viktigaste att vi har kompetenta männskor som sitter i riksdagen, inte exakta procentantal invandrare, kvinnor, unga, gamla etc? Vilken bakgrund, vilket kön och vilken ålder de har spelar egentligen ingen roll alls; kompetensen och engagemanget måste vara viktigast.
"Behöver man inte sträva efter att få 50-50 mellan män och kvinnor?", frågar reportern i P1 Morgon. Och då ska man, enligt den svenska mallen, svara "ja" på den frågan. Den som svarar "nej" är suspekt, det är "fel" svar. Jag förstår inte den här "kvoteringshysterin" i Sverige, detta etiketterande av människor ständigt och jämt, i alla sammanhang. En retorisk fråga som en reporter ställde i radion löd ungefär så här: "Är det inte viktigt att man kan identifiera sig med dem som sitter i riksdagen?" Kommentar: Om alla ska ha någon att "identifiera sig med" då måste vi nog snarare öka än minska (som föreslagits från flera håll) antalet riksdagsledamöter! För som det är just nu så finns det i varje fall ingen som jag kan identifiera mig med, ifall jag nu skulle ha det behovet. Vilket jag inte har.