Ekot rapporterar bland annat:
Regeringen vill nu underlätta för ungdomar att komma in på arbetsmarknaden och har därför gjort det billigare för arbetsgivarna att anställa dem från den 1 juli. Arbetsgivaravgiften, med undantag för ålderspensionsavgiften, halverades då för personer som fyllt 18 men inte 25 år.
Ekot talar alltså om "halverad" arbetsgivaravgift" trots att så inte alls är fallet. Rapporteringen ger ett snedvridet intryck och man måste verkligen tänka till ordentligt och själv ta reda på hur det ligger till för att få fram sanningen. Det är lite trist, för Ekot lyssnar ju många på och det vore bra om man fick hela sanningen i deras rapporter.
Alltså: Arbetsgivaravgiften är 32,42 procent av lönen. Sänkningen, den som slarvigt kallas "halverad avgift", är följande: från arbetsgivaravgiften på 32,42 procent dras ålderspensionsavgiften på 10,21 procent eftersom den är undantagen och inte halveras. Kvar blir 22,21 procent, som halveras = 11,10 procent. Till detta läggs ålderspensionsavgiften på 10,21 procent i sin helhet. Alltså blir arbetsgivaravgiften för unga mellan 18 och 25 år 21,31 procent i stället för 32,2 procent. Det hade varit bra om Ekot talat om det!
Exempel: Om arbetsgivaren betalar t.ex. 16.000 kronor i månadslön till en ungdom, så blir arbetsgivaravgiften (21,31 procent) 3.410 kronor per månad i stället för 5.187 kronor (32,42 procent). Skillnaden är 1.777 kronor per månad. Det lockar knappast en arbetsgivare som ska stå för kostnaderna att anställa någon enbart för att spara ett så litet belopp när risker och andra kostnader är lika höga som för alla andra anställda.
Ekot förvånas – bara tre veckor efter att en viss sänkning (med ca 11 procent) av arbetsgivaravgifter för unga mellan 18 och 25 år införts – över att kommunerna inte planerar att anställa fler i den ålderskategorin. Men förutom att vi befinner oss mitt i semestertider och den sänkta arbetsgivaravgiften infördes den 1 juli, så det är inte särskilt märkligt. Vem/vilka tycker att 11 procent i sänkt arbetsgivaravgift är värt att ta de stora risker som en anställning medför, när både riskerna och kostnaderna ju fortfarande är så oerhört mycket större än den marginella sänkningen av arbetsgivaravgifterna?
P.S. I Ekots rapportering ställs också en mycket märklig fråga: "Var det värt att sitta här på ett friårsvikariat?". Undrar hur frågeställaren tänker, och undrar om man på Ekot inser vilka signaler man sänder ut med sådana frågor. Vad var alternativet? Menade reportern, underförstått eftersom hon ställde frågan, att Kim Lundgren, 23 år, som under ett års vikariat jobbar med administration på ett äldreboende, borde ha tackat nej och tyckt att det "inte är värt att jobba ett år eftersom det är ett vikariat"? Vad skulle hon ha gjort i stället? Suttit hemma och rullat tummarna tills en stekt sparv flög in i hennes mun, i form av en tillsvidareanställning? Skärpning anbefalles på Ekot, hela det här inslaget är både missvisande och märkligt.