Vilket himla liv det är om socialdemokratiska Broderskapsrörelsens kontakter och samarbete/dialog med Sveriges Muslimska Förbund! Så här är det hela tiden i Sverige, att det blir stormar kring allt som inte är absolut mainstream och som ryms i den politiskt korrekta fåra som "någon" bestämt/bestämmer. Man ska inte tala med partier som har frågor om minskad invandring på sitt partiprogram. Man ska inte tala med "fundamentalistiska muslimer". Man ska bespotta och håna sådana som pastor Åke Green för att han har en åsikt om homosexualitet som han grundar i sin bibeltro. Etc, etc, etc – exemplen är oräkneliga och trångsyntheten – och därmed dumheten – stor.
Just nu är det alltså Broderskapsrörelsens kontakter med Sveriges Muslimska Förbund som stöts och blöts i media. I Ekot i Sveriges Radio uttalar sig allt ifrån Broderskapsrörelsens ordförande och S-kvinnors ordförande till självaste s-partiordföranden, Göran Persson. När S-kvinnors ordförande Nalin Pekgul för ett par år sedan blev ordförande för S-kvinnorna såg hon till att de avbröt kontakterna med muslimska organisationer som har fel syn. Pekgul tycker att "det är bra att partiet slagit fast att det är med demokratiska muslimska organisationer som socialdemokraterna ska hålla kontakt". "Fel syn"? Vem bestämmer vad som är "rätt syn"? Socialdemokraterna?
Är det verkligen socialdemokraterna som har rätten att bestämma vad som är "rätt syn" och vilka åsikter som ska få komma fram och vilka personer och förbund man ska föra samtal med och samarbeta med? Vem gav dem den rätten, i så fall? Om det enbart är s-värderingar som ska gälla i samhället, då blir det inget roligt samhälle att leva i! Ska vi alla bli lika egocentrerade, maktfullkomliga och osolidariska som s-pampar inom politiken och den fackliga verksamheten, och regeringen? Ska vi alla i första hand bara gynna oss själva och strunta i andra?
Muslimerna finns här i Sverige. De är många. Inom islam, hos de bokstavstrogna, existerar inte begreppet "demokrati". Detta borde ledande socialdemokrater, vilka har haft regeringsmakten större delen av de senaste 100 åren och styrt invandrings- och flyktingpolitiken, känna till. Liksom att muslimer är som kristna såtillvida att det finns fundamentalister/bokstavstrogna (Åke Green och Mahmoud Aldebe och andra) och det finns sekulära som inte tänker på religion överhuvudtaget i sina vardagliga liv. Dialog, samarbete, debatt, diskussion, möten – det är väl mer sådant som behövs och inte mindre.
Vad betyder förresten socialdemokraternas nya slogan: "Alla ska med"? Borde den kanske egentligen lyda: "Alla ska med – utom en massa andra som inte tycker och är som vi och som inte omfattar våra värderingar och ideal. Dem ska vi inte ens prata med"?