Den finskspråkiga radiokanalen Yle 1 ägnade en temamånad – hela juli – åt finlandssvenskhet. Men redan innan ett enda program hade sänts fick kanalen ta emot överväldigande negativ kritik. Finlandssvenskheten väckte förargelse hos lyssnarna. Genom temat Pakållinen heinäkuu, som kan översättas ungefär med ”tvångsjuli”, ville kanalen granska finlandssvenskheten mångsidigt och seriöst, med ironi och humor.
Kanalen lyfte fram finlandssvenskar, hade hörspel skrivna av finlandssvenskar och diskuterade finlandssvenskhet. Man hade räknat med att det skulle väcka en viss förargelse. Ett av syftena var att provocera och få lyssnarna att tänka om och ifrågasätta sin bild av finlandssvenskhet. Men mängden och typ av negativ respons som kanalen fick ta emot, hade ingen väntat sig.
"Jag var förvånad över den primitiva aggressivitet som ännu verkar finnas hos många finländare gentemot finlandssvenskheten", säger programchef Minna Lindgren.
Hon berättar att man räknar med att missnöjda lyssnare i högre grad hör av sig än de som är nöjda. I vanliga fall brukar lite över hälften av responsen vara negativ, nu har sjuttio procent varit det. Största delen av kritiken har ändå inte riktat sig mot programinnehållet utan mot själva satsningen på finlandssvenskhet. Många lyssnare har ansett att det är helt fel att finlandssvenskhet lyfts fram i de finskspråkiga medierna. Man har ansett att de svenskspråkiga kanalerna finns till för det ändamålet. Satsningen har uppfattats som propaganda.
"En del lyssnare har ansett att vi försöker omvända dem till att anamma en positiv inställning mot finlandssvenskar, säger programchefen Minna Lindgren.
Lindgren jämför Pakållinen heinäkuu med förra sommarens tema Punainen heinäkuu (Röd juli), som handlade om Sovjettiden.
"Det väckte också starka reaktioner som ofta hade mycket lite med programmen att göra."
Lindgren medger att det på redaktionen gjorts en del missar. Redaktörerna har varit för snälla. Många har inte ställt de angelägna och kritiska följdfrågorna. Ironin och humorn har ofta saknats. Till en del beror det på att kunskaperna om finlandssvenskhet inte varit tillräcklig hos redaktörerna. Hon säger att det verkar vara svårt för både svenskspråkiga och finskspråkiga att diskutera finlandssvenskhet på finska.
Källa: