Finland: ingen debatt om kvotering av invandrare

Jag har själv inte hört eller sett någon som helst debatt lik den i Sverige om att det måste/borde finnas  si eller så många procent invandrare i riksdagen. Eller kvinnor. Överhuvudtaget verkar man en naturligare syn på folk i Finland: den som är duglig och kompetent kan komma hur långt som helst och någon kvotering ägnar sig finländarna inte åt. Det är väl ingen normal människa som ens skulle vilja bli inkvoterad…

Jag nöjde mig dock inte med att jag själv uppfattat att "invandrare i riksdagen"-frågan är en icke-fråga i Finland, jag bad en finländsk riksdagsledamot berätta om sina erfarenheter av den här (icke-)frågan. Astrid Thors är riksdagsledamot för Svenska folkpartiet sedan 2004 och före det har hon gjort så mycket att hennes cv är lång som ett nödår. Bland annat har Astrid Thors suttit i Europaparlamentet åren 1996-2004. På hennes blogg kan man läsa mer om hennes bakgrund och vilka frågor hon driver etc. Och här (i Hufvudstadsbladet) kan man läsa ett intervjuporträtt av henne som gjordes inför ordförandevalet i Sfp för knappt två veckor sedan.

Så här säger Astrid Thors till mig:

Vi har faktiskt ingen debatt om att kvotera in invandrare. Det av många orsaker (jag har faktiskt inte nu hunnit följa debatten i Sverige):

1. vi har ju så mycket färre invånare

2. valsystemet betyder ju att vi inte har partilistor, utan väljarna avgör helt ordningsföljden – som man brukar säga på engelska: "totally preferential vote".

Jag bedömer nog det som ganska främmande att det skulle införas kvoter i vårt system, just för att resultatet kan åstadkommas på annat sätt. Vi har inte i riksdagen någon som inte skulle vara född i Finland (jag försöker så här mentalt och utan tillgång till statistik komma på om någon inte är född här. Ev skulle det vara Lyly Rajala (s), som kan vara född i Sverige – han liksom Mikko Alatalo har verkat/bott där. Men i kommunfullmäktigeförsamlingar finns flere invandrare, såväl somalier, kurder som palestinier är representerade där och är sådana som jag känner. Men riksdagsvalet nästa vår, det kan vara det första då vi får en invandrare i Finlands riksdag.

Mina mera statsvetande vänner säger dessutom att just det valsystem vi har ger de största möjligheterna för kvinnor/ svagare grupper att ändå få politiskt inflytande. Perioden 1994-1999 var det en av mina gruppkolleger i Europaparlamentet som för kvinnoutskottet gjorde en utredning om valsystem och kvinnor, och då kom hon till samma slutsats: proportionellt valsystem med öppna listor ger kvinnor största chansen. (däremot kanske brittiska politiker mera diskuterar dessa frågor).

Mera hett hos oss är nu att vi har valkretsar som är så små att bara 6 riksdagsledamöter väljs och då blir ju den regionala rösttröskeln hög, utan att vi har utjämningsmandat…

Så här är det i Finland. Kanske borde svenskarna även på detta område titta österut – där låter man saker och ting ha sin gång på ett naturligare sätt än här där det ska krystas in den ena efter den andra "minoritetsrepresentanten" i alla möjiga sammanhang. Och allt ska debatteras ooch analyseras sönder ooch samman pch alltid är det någon/nåhgra som ska "jagas" och stå till svars för att det "bara finns sex procent med invandrarbakgrund på listorna" eller "bara var tredje kandidat till riksdagen är kvinna"! Kompetens, kompetens, kompetens – det tycker jag är det allra viktigaste. Men det tycks inte vara det så när det gäller Sveriges riksdag – kanske för att kompetens med det urusla skolsystemet i landet börjar bli en bristvara här?