Gästbloggning från Birgitta Elfström, jurist, mellanösternexpert och f.d. beslutsfattare på Migrationsverket samt medlem i Internationella juristkommissionen. Läs hennes och Arne Malmgrens rättegångsobservationer från Israel/Palestina här, och hennes tio Mellanösternresebrev publicerade här på bloggen under tiden 9 till 21 december 2006. Läs Birgitta Elfströms artiklar Skyddsbehov för statslösa palestinska flyktingar? publicerad i JUSEK-tidningen i februari 2007, och Ingen rättssäkerhet för Hassan Asad i Hallands Nyheter publicerad i mars 2007

Migrationsverket fortsätter med sina resor.

Migrationsverkets generaldirektör Dan Eliasson har, som jag tidigare skrivit, aviserat att personalen skall ut och resa för att lära. Jag har föreslagit att en resa bör gå till Iran för att se och höra hur landet tillämpar sharialagarna. Då kanske verket inser att en ogift mor inte kan utvisas dit. Personal måste också göra en resa till Kairo med besök på Amerikanska Universitet hos professor Elna Sondergaard, avdelningen för juridikstudier, för att få kunskap om vilka rättigheter en statslös palestinier skall åtnjuta enligt internationella lagar. Då kanske verket inser att det inte är förenligt med mänskliga rättigheter att kräva att en statslös palestinier skall söka jobb i Saudiarabien för att försöka få komma dit på arbetsvisum.

Nästa resa bör gå till EU-parlamentet för att tala med beslutsfattare som varit med om att klassa Hamas som terroristorganisation för att höra efter vilka kriterierna är för att klassas som terroristorganisation. Då kanske verket inser att det inte går att utvisa statslösa palestinier till Gaza som styrs av terroristorganisationen Hamas.

En resa bör också gå till Stockholm med besök på Advokatsamfundet för att få deras syn på hur verket skall behandla en ansökan om inhibition. Då kanske verket inser att de måste ge ett snabbt svar på en begäran om inhibition och inte som nu vara tyst i veckor. Vid samma restillfälle bör personalen gå till Barnombudsmannen i Stockholm för att lära mera om ”barnets bästa”. Då kanske verket inser att ”barnets bästa” ska ha en betydelse i asylärenden samt att en begäran om inhibition i ett barnärende skall besvaras snabbt.

Resandet tar nog aldrig slut. En resa bör gå till Albanien för att se och höra hur landet tillämpar internationella lagar och då särskilt om flyktingkonventionen samt att få insikt i att Albanien inte är ett säkert tredje land för en flykting och särskilt inte för en ugur.

Ytterligare en resa bör göras och då till Uppsala universitet för att lära om hur Sverige skall tillämpa EG-direktiv. Då kanske verket inser att personer som klassas som säkerhetsärenden enligt utlänningslagen inte får en rättvis prövning eftersom de inte får sin sak prövad i domstol. Sverige borde ha ändrat lagen redan den 1 december 2007. Verket blundar för detta, liksomregeringen.

En viktig resa blir sedan till Bagdad i Irak för att se och höra hur den kristna minoriteten behandlas där. Då måste väl ändå verket inse att det inte är förenligt med av Sverige ratificerade konventioner mänskliga rättigheter att utvisa kristna dit.

Nu kanske resebudgeten är slut för i år. Jag återkommer.