Här gästbloggar Marja Urpanen som bodde i Sverige i 20 år men för sex år sedan flyttade tilllbaka till Finland. Marja är en driftig person som, efter några år inom vården (där många finländska kvinnor hamnade för några decennier sedan), startade hon har ett antal butiker i Finland och en butik, by Marja på Götgatan 28, i Stockholm där hennes egna kläder säljs. Hon har erfarenheter från sin dotters skolgång i både Sverige och Finland, och skriver denna text med anledning av det skakande skottdramat i Jokela skolcenter i Tusby,

När min dotter Laura gick i tvåan i en skola i Kista (förort till Stockholm), ringde fritidspersonalen till mig strax före sommarlovet och frågade om jag hade märkt någon förändring hos henne. Andra barn hade berättat att läraren var riktigt elak mot Laura och att alltid när något hände utpekades Laura som den skyldiga.

Jag blev förstår helt utom mig och pratade först med fritidspersonalen, sedan med läraren och senare också med skolans rektor. Läraren spelade förvånad – “skulle jag ha varit elak mot Laura?” och bla bla bla, men började så småningom göra vissa erkännanden. Men rektorn och Lauras lärare var nära väninnor. Det började i alla fall hända saker, och först fick rektorn gå och sedan läraren. Det visade sig att Laura var långt ifrån den första som mobbats av den här läraren.

När vi några år senare hade flyttat tillbaka gick Laura i skolan i Finland. Där visade det sig att Laura anklagades för att mobba andra. Skolan reagerade direkt och jag kallades genast till samtal. Laura förnekade anklagelserna helt, och det kom fram att den flickan som sagt sig vara mobbad av Laura, varje vecka anklagade nya elever för mobbning. Flickan mådde mycket dåligt psykiskt och fick på det här sättet hjälp. Men vad hade kunnat hända om inge reagerat? Jag försvarar inte min dotter när hon gör fel, Laura kan precis som alla andra unga vara oerhört irriterande och retsam, men från det är det ändå en bit kvar till mobbning.

När nu den fruktansvärda tragedien i en skola i Tusby här i Finland har inträffat och krävt nio människors liv, kom dessa tankar till mig. Jag kan av egen erfarenhet tala om hur oerhört viktigt det är att man reagerar i skolan, att det finns personal som genast tar tag i saker och ting som annars kan eskalera. Skolorna sådana idag ofta sådana jätteinstitutioner att enskilda elever lätt drunknar i mängden.

Man får inte spara pengar på skolan, och eleverna – det kan få fruktansvärt ödesdigra följder!

© denna sajt och Marja Urpanen.