Det här är ett alldeles speciellt ”Be my guest”-inlägg. Det är skrivet av en ung flicka som jag har haft det stora nöjet att träffa förra året och återigen i år på en flyktingförläggning i Finland. En klok och eftertänksam, lite för sorgsen ung flicka som borde få leva sitt tonårsliv på ett annat sätt än som flykting, i ständig väntan och oro. Jag är glad att jag lärt känna henne och jag är mycket glad över att kunna publicera hennes inlägg här. OBS! Hon har skrivit sitt inlägg på svenska själv, det är inte översatt från något annat språk!

Jag är Marita,17 år och jag kommer från Georgien. Jag går i åttan. Tyvärr, för jag missade några år pga språket. Jag bor i Finland med min familj nu, i den tråkiga byn Oravais i en tvårumslägenhet.Vi har bott här i snart tre år i väntan på vår beslutssvar… och tre år är en jättelång tid för mej för att vara borta från mitt hemland Georgien.

Jag saknar precis allting som har med mitt hemland att göra. Det var både bra och dåligt att bo där. Ofta hade vi det jättesvårt och många problem. Det var inget tryggt liv där och det är så synd, men jag saknar det ändå. Jag har ju bott där hela mitt liv, förutom de sista åren; där finns min barndom, mina släktingar, mina kompisar, min by –  mitt fattiga paradis. Och det är i mina tankar varenda dag, varje sekund. Tänk att jag har orkat i tre år!

Just nu har jag bara drömmen om att få vara där åtminstone en enda dag. Men tyvärr, sådant är mitt liv. Ödet har fört oss hit och nu är vi här. Jag är ändå tacksam mot Gud att vi är i Finland nu, för det är bäst så. Vi har klart ett mycket bättre och tryggare liv här, jämfört med vad vi hade i Georgien. Fast det känns ändå främmande här och jag känner inte mej särskilt lycklig, eller alls lycklig.

Jag brukar drömma om ett bättre alternativ: tänk om Georgien skulle vara ett bra, rikt land och folk skulle inte  behöva fly därifrån bara för att försörja sej och sina familjer och leva som flyktingar. Alla vill ha ett normalt liv och inte bara vandra som flykting över hela Europa. Varför inte att alla länder skulle ha det så bra som möjligt? Jag blir bara så ledsen när jag ser på TV hur svårt människorna har det i fattiga länder, medan vissa svävar i miljarder, alltså det är bara så orättvist! Men jag hoppas att drömmen går i uppfyllelse någon gång, hoppas allt detta ska ta slut någon gång.