Christer MunterChrister Munter, sökandeombudsman hos Migrationsverket
Foto från Migrationsverkets hemsida.

Migrationsverket inrättade en "sökandeombudsman" efter avslöjandena om hur anställda firar avvisningar och uppträder kränkande mot asylsökande.  Redan när idén presenterades var vi många som var tveksamma till idén, och när vi såg informationen om hans verksamhet och såg på Migrationsverkets hemsida hur krångligt det var att överhuvudtaget komma i kontakt med sökandeombudsmannen, stod det klart att inrättandet av den här tjänsten knappast kunde vara något annat än en meningslös gest.

När de asylsökande palestinier började hungerstrejka i Hedemora och krävde att få tala med någon som kunde ge dem svar på deras frågor så hade det varit ett självklart tillfälle för en sökandeombudsman att omedelbart bege sig dit. Men icke. Sökandeombudsmannen gick inte att nå överhuvudtaget En journalist berättade att hon ringt och mejlat honom en hel dag och inte fått något svar alls. De asylsökande, som man trodde att "sökandeombudsmannen" inrättats för, fick inte heller något svar.

Hur många fler journalister, "vanligt folk" och asylsökande har inte heller lyckats nå sökandeombudsmannen? Han gömmer sig bakom hemsidans torra text, ett 020-nummer och ett e-postformulär som man ska fylla i för att ens ha en eventuell chans att komma i kontakt med honom. Det känns nästan hånfullt när Migrationsverket, på svenska, på inte helt lättåtkomlig plats på hemsidan, skriver:

"För att ta tillvara de sökandes intressen har Migrationsverket inrättat en sökandeombudsman. De sökande får därmed en direkt ingång för att framföra synpunkter på bemötande och service. "

Hur många asylsökande har råd att ringa långa samtal på dyra mobiltelefoner? Det finns ingen uppgift om att sökandeombudsmannen ringer upp om man lämnar sitt telefonnummer… Och hur många asylsökande har tillgång till datorer? Hur många kan förstå det som står på sökandeombudsmannens sida och hur många kan formulera sig i skrift på svenska? Och vad är det för mening om han ändå inte ens svarar?

Det här ter sig som en tämligen meningslös tjänst, en skrivbordsprodukt för en sitta-bakom-skrivbordet-tjänsteman. Hade Migrationsverket menat något "på riktigt" med att inrätta en tjänst för en sökandeombudsman så borde man ha valt en aktiv, självgående person som hela tiden rör sig ute på mottagningarna/förläggningarna och som är lyhörd och snabb i sitt agerande. Att ha ytterligare en tjänsteman bakom ett skrivbord på huvudkontoret och sätta titeln "sökandeombudsman" på honom är inte annat än spel för gallerierna.

Citera gärna men ange källan!