Just nu är medierna fulla av uppgifter om de fall av misstänkt vanvård alt. misshandel av barn som Migrationsverkets personal anmält till Polisen. Gud och hela världen uttalar sig, tonläget är uppskruvat, antydningar och anklagelser riktas hit och dit. Det blir bisarrt att så många nästan verkar strunta i vad det hela egentligen handlar om: misstanke om vanvård/misshandel av barn! Sätt inte likhetstecken mellan ”vanvårdade/misshandlade barn” och "apatiska barn", det kan inte vara så svårt att inse skillnaden!
I sin iver att slå politiskt mynt av detta och/eller att använda uppgifterna på olika sätt för eller emot asylsökande, uttalar sig som sagt alla möjliga och omöjliga aktörer från höger till vänster, från läkare till lekmän, från Migrationsverkspersonal till ministrar. Många oroar sig för att "alla familjer med apatiska barn stämplas som grupp" (??!!?). Andra tycker att det är fel gång när Migrationsverket polisanmäler misstänkta fall av vanvård, de borde ha gått till socialtjänsten som då, i sin tur, väl borde ha gått till Polisen, alltså så långsamt och byråkratiskt som möjligt, utan tanke på dem det gäller: barnen. Och det finns inget i det hela som ger anledning att påstå att "alla apatiska barn stämplas som grupp". Däremot skulle man kunna stämpla alla dem på Migrationsverket och andra som kommer i kontakt med vanvårdade eller misshandlade barn utan att lyfta ett finger som "oansvariga, medskyldiga". Nu har de i stället, trots att de säkert har kunnat räkna ut i förväg att det kommer att bli ett sjuhelvetes liv, vågat anmäla det de sett som så allvarligt att de tyckt att det måste utredas. Låt nu helst oberoende och opartiska personer kontrollera vad det finns för fog i anklagelserna, först då vet vi – förhoppningsvis – vad som verkligen har hänt.
Lite sans och vett måste finnas i den här diskussionen; det är inte bra att man viftar runt och hojtar högt om allt möjligt annat än den viktiga frågan: ”Har barn (asylsökande eller ej, nu råkar dessa vara asylsökande) farit allvarligt illa, blivit förgiftade, inte fått den näringslösning de behöver för sin utveckling och överlevnad!”
Skjut inte blint på dem som gjort dessa anmälningar. Vad hade alla aktörer som skriker så högt och fördömer handlandet sagt om de fått information om att något eller några barn dött av förgiftning eller brist på näring? Om det finns misstanke om att barn far illa så har myndigheter, skolor och daghem lagstadgad skyldighet att anmäla det för utredning.
Låt oss invänta besked om vad som skett i de tretton fallen som anmälts och inte för en sekund glömma bort dem det handlar om: barnen!