Utlänningsnämnden har fattat ett bra beslut: Roberto Pita har fått permanent uppehållstillstånd p.g.a. sin anknytning till Sverige – efter nästan tio år här och tretton år borta från Peru!
Den 23 november 2003 skrev vi, ett antal människor från olika håll i samhället, en artikel i Aftonbladet om Roberto och berättade om hans bakgrund och hur han på något sätt ramlat mellan några stolar. Hur han liksom bara "levt på" i Sverige med personnummer, utbildning och jobb – utan att inneha uppehållstillstånd.
När myndigheterna upptäckte att det formella tillståndet saknades, gjorde de inte det som i det läget hade varit både rätt och fullt möjligt: gav honom det tillstånd som han saknade. I stället följde en fruktansvärd tid för Roberto när myndigheterna ville avvisa honom. Han förlorade rätten att arbeta, hans hela dittillsvarande liv rycktes undan och han låstes t.o.m. in på Migrationsverkets hemska förvarsenhet i Märsta för att därifrån avvisas till Peru där han inte varit på tio år.
Nu: drygt ett och ett halvt år senare och många illusioner om Sverige fattigare, har Roberto Pita fått tillbaka sitt liv och rätten att arbeta och försörja sig.
På bilden sitter Roberto tillsammans med Tove Lifvendahl som varit hans stora stöd och hjälp genom de svåra två år då han pendlat mellan hopp och förtvivlan. Bilden togs på restaurang Blå Porten, Djurgården, på nationaldagen den 6 juni 2005 när ett antal vänner till Roberto firade att han nu anses ha tillräckligt stark anknytning till landet för att få stanna här.