I det som migrationsministern sa, spårade jag (när jag skalat bort en del av de många orden) en berättigad kritik mot myndigheterna, främst mot UN, som ju än så länge är sista instans inom asylprövningen. Barbro Holmberg sa bl.a. att "man ska ta hänsyn till barns egna asylskäl" och att det "redan finns anvisningar och bestämmelser om att detta ska göras". (OBS! Citaten är inte exakta, de nedtecknades under pågående presskonferens på nätet. Men andemeningen torde vara den rätta i det jag återger).
I stället för att – direkt – uttala att myndigheterna inte levt upp till de bestämmelser som redan funnits under ett antal år, valde hon att säga att "vi för ett resonemang kring detta". Regeringen vill kanske inte stöta sig med sina myndigheter. Men myndigheterna har de facto inte brytt sig om att ta dessa hänsyn, trots att möjligheter att göra det funnits ganska länge. Tänk om det fanns starka, kloka, förnuftiga, humana, modiga men främst verkligt självständigt tänkande beslutsfattare inom asylprövningen. Vilken besparing både i pengar och mänskligt lidande det skulle bli!
Att myndigheter med ansvar för människors – barns! – liv och hälsa och med goda verktyg att hantera detta ansvar ändå inte gör det utan regeringen tvingas knäppa dem – om än inlindat och indirekt – på näsan, är oacceptabelt!
Fotot av migrationsminister Barbro Holmberg är taget av Pawel Flato.