Amnesty International har denna månad (mars 2008) publicerat en rapport med titeln Carnage and despair – Iraq five years on. Den innehåller mängder av information som är skakande och skrämmande. Läs här vad svenska Amnesty skriver om rapporten.
Följande berättas under kapitelrubriken The Kurdistan Region:
I norra Irak, det som kurderna kallar Kurdistan, har enligt deras "minister för mänskliga rättigheter", Aziz Mohammed, 27 kvinnor dött i s.k. hedersmord (honour killings") bara mellan augusti och november 2007, på tre månader! UNAMI , United Nations Assistance Mission for Iraq, (läs här om deras tolfte rapport om mänskliga rättigheter i Irak) uttalar stark oro inför det ökande antalet "hedersbrott" i den kurdiska regionen. 255 kvinnor mördades under de sex första månaderna år 2007, varav 195 brändes ihjäl. Även andra allvarliga brott såsom slumpmässiga arresteringar, tortyr och bruket av dödsstraff pågår kontinuerligt i den här regionen.
Varför bidrar Sverige med pengar till en region i Irak som så gravt skändar människor och bryter mot alla mänskliga rättigheter? Vad säger biståndsminister Gunilla Karlsson?
Och om Torture and other ill-treatment of prisoners kan man i Amnestys rapport blad annat läsa:
I oktober 2007 rapporterade en irakisk grupp för mänskliga rättigheter, ungefär Fångarna för rättvisa att den intervjuat fem barn mellan 13 och 17 år som berättade att de hade blivit torterade medan de hölls fångna på grund av misstankar om att de hjälpt rebeller och milis. Barnens kroppar visade spår av tortyr. Tre av dem hade märken efter brinnande cigarretter på benen och en kunde inte tala alls på grund av att chocken hade påverkat hans talförmåga.
Vidare berättas om Death penalty and unfair trials som är ohygglig läsning liksom det separata kapitlet med rubriken Violence against women and girls. Kapitlet om kvinnorna och flickorna visar på ett barbariskt och omänskligt agerande som skrämmer och förfärar, också för att det knappast är så att alla asylsökande som kommer hit från Irak i samma ögonblick som de landar på svensk mark vare sig kan eller vill kasta bort sådana seder och traditioner som om de vore en trasig överrock. Att kvinnor kan dödas lite hur som helst om de inte "lyder" eller om de gör något som män inte accepterar, är bevisligen ett faktum i Irak. Det framgår tydligt och klart av bland annat just Amnestys rapport. För undvikande av påhopp, felaktiga slutsatser och citat m.m. vill jag klart och tydligt säga att jag givetvis inte tror att alla män från Irak beter sig på detta sätt. Samtidigt som jag är helt övertygad att en del som kommer hit gör det, vare sig svenskar väljer att sticka huvudet i sanden eller inte.
Att Irak på många sätt är ett helvete att leva i, speciellt för kvinnor, därom kan dock inte råda några som helst tvivel när man tagit del av de senaste rapporterna. Oavsett om man sticker huvudet i sanden eller inte.