Jag är inte bara Medborgarnas flyktingombudsman m.m., jag är också översättare. Jag översätter från engelska och finska. Nyheter,  dokumentärer och barnprogram. Turistbroschyrer. Barnromaner. Och jag är med på en e-postlista för översättare. På den listan är vi mycket noga med att endast avhandla språkliga frågor och bara frågor som rör våra specifika översättningsspråk. Men den 16 september skrev en av våra listmedlemmar ett inlägg med anledning av hur Utlänningsnämnden struntat i att låta översätta livsavgörande material gällande den iranske journalisten Rabi Nikoo. Jag publicerar det här, för att tydliggöra hur migrationsmyndigheternas okänslighet och ovilja att göra riktiga och rättssäkra och grundligt genomlysande utredningar gör allt fler människor förvånade, arga och frustrerade.

Det lät bra det där med att samla in pengar till dem. Alldeles utmärkt. Att erbjuda oss att göra gratis översättningar kan ju så vara fallet i denna sak. Men vi kanske skall akta oss för att köra en generell inbjudan till en statlig myndighet som har massor med stålar och som bara vill snåla. Men som en symbolisk gest är det utmärkt. Hela grejen är litet som att George Bush skulle skylla på murarnas pris för att inte stärka dammarna i New Orleans. Vilket de facto var litet av vad som skedde också.

Nå, jag skrev så här till till Utlänningsnämnden och riksdagspartierna m fl:

Angående Utlänningsnämnden och utvisning av Rabi Nikoo

Som översättare kan jag inte låta bli att uppröras av Harriet Öhmans uttalande i Dagens Nyheter i dag. Om Harriet Öhmans uttalande är korrekt återgivet är det ett hån mot mänskligheten och mot översättarkåren.

Är Öhman och Utlänningsnämnden verkligen beredda att sända människor in i fängelser och tortyr för att hon och nämnden vill spara in några kronor per ord för översättningar?

Ordpriset för bevismaterialet är alltså värt mer för Utlänningsnämnden än att granska bevismaterial ordentligt för att se vad som väntar människor dit de skickas? Ordpriset skall alltså vara så avgörande så att man struntar i att beakta bevismaterial och i stället, utan att känna till detta material, skickar i väg folk för at torteras.

Borde inte Utlänningsnämnden ha tagit någon lärdom av skandalen kring de två egyptierna som skickades tillbaka till Egypten?

Nu skyller man i stället på översättarna för att kunna begå brott mot de mänskliga rättigheterna. Det ser ut som om utlänningsnämnden återigen är ute efter en skandal. Det är varken den första eller den andra. Finns det någon känsla för människors liv och hälsa på Utlänningsnämnden?

Upphäv det godtyckliga beslutet om avvisning och skärp er; översätt omedelbart det material som kan rädda en människa från tortyr!

Jag avstår från att sätta ut namnet på den översättare som skrivit detta eftersom jag inte frågat vederbörande om lov.

Citera gärna men ange källan!