I en artikel i Turun Sanomat (finns tyvärr inte kvar på nätet) berättas om en eldsjäl på flyktingområdet i Finland: Nytte Ekman. Jag har själv haft sporadisk kontakt med henne några gånger genom åren. En gång var då hon hjälpte oss och åkte ut till Helsingfors flygplats för att möta en från Sverige på ett grymt och okänsligt sätt avvisad, cancersjuk man från Vitryssland, som vi försökt hjälpa i Sverige. Tack vare henne fick han den bästa tänkbara hjälpen så fort han satte sin fot på finsk mark, och efter att hon agerat i hans ärende – och lång tids väntan – fick han så småningom uppehållstillstånd i Finland.
Att Nytte Ekman är en otroligt kompetent och stark kvinna med hjärtat på rätta stället, det visste jag redan. Nu läser jag lite mer om henne i Turun Sanomat, som sagt, och får då veta att hon är sjuksköterska och trebarnsmamma och att hon har (citat från artikeln):
…vaccinerat barn med rostiga injektionsnålar i Afrika, smugglat flyktingar till Finland och agerat som ombud för många flyktingar i rätten.
Vidare berättas hur hon under 15 år har hjälpt tusentals nödställda människor både i Finland och i andra länder. Hon berättar själv i artikeln om sitt volontärarbete i Zimbabwe:
Jag arbetade ett år på en sorts rådgivningsmottagning för barn. det var tufft. Det fanns ingen antibiotika och sprutor gavs med rostiga nålar. Och till råga på allt så tvingades jag utföra läkarens jobb när han drabbades av utbrändhet och försvann.
Under sin karriär har Nytte Ekman också hunnit hjälpa flyktingar att komma till Finland.
Ibland som mellanhand, bland själv vid ratten. Jag planerar inte i förväg att nästa månad tar jag in 150 människor i Finland. Men om situationen uppstår och man är mitt i den så måste man ju hjälpa.
Så tänkte och agerade svensken Raoul Wallenberg också och han blev nationalhjälte!
Nytte Ekman ljuger inte för mymdigheterna. ”Jag bara utelämnar vissa saker”, säger hon. Hon har stora kunskaper på området och vågar också säga vad hon tycker och tänker om dem som invandrar och om flyktingpolitiken. T.ex. om ”integration”, ett ord som hon säger sig avsky. Där måste jag inflika att jag själv känner exakt likadant. Hon säger:
Det handlar om ett medmänskligt och människorättsligt bemötande. Att man inte lämnar en arbetslös människa utan språkkunskaper i sticket. En kort språkkurs hjälper verkligen ingen att integreras i vårt samhälle.
Nytte Ekman tycker också att man kan minska antalet kvotflyktingar till kanske 500 och i stället på bästa sätt hjälpa dem som faktiskt kommer hit. Faddrar kunde lära ut vardagliga saker och berätta hur man lever hos oss. Hon har själv hjälpt många f.d. flyktingar att få arbete.
Men även om Nytte Ekman är de nödställdas vän så hjälper hon inte alla som vill ha hennes hjälp:
I år har jag sagt nej till ett hundratal människor. Deras hjälpbegäran har jag sett som grundlös eller också har de redan fått hjälp från annat håll.
Artikeln i Turun Sanomat är mycket lång och mycket intressant. Jag har inte tid att översätta den i sin helhet men jag har velat lyfta fram åtminstone en del av Nytte Ekmans långvariga och viktiga arbete för flyktingar och invandrare i Finland. Eldsjälar som hon, Margareta och Rafael Edström, Sari Nordlund m.fl. i Finland och Anita Dorazio, Lisbeth Holmblad, Bengt Sjöberg, Håkan Sandvik m.fl. i Sverige är värda all respekt för vad de gör för sina medmänniskor. Om jag själv tvingades fly till ett vilt främmande land med främmande seder och bruk, främmande språk och främmande mat – då skulle jag vilja mötas av en Nytte, en Margareta, en Anita eller en Håkan!