I tidigare inlägg både här på bloggen och på www.mfo.nu
har jag berättat om mitt besök på flyktingförläggningen i
Söderhamn tillsammans med prästen Håkan Sandvik
och CUF:s ordförande Fredrick Federley i onsdags. Rapport om situationen där har också gått till
Migrationsverket.
Mitt i all bedrövelse, i det obehag och den vrede som jag kände när jag
såg hur människor behandlades, infinner sig idag ett försiktigt
spirande hopp och lite glädje. Det kommer sig av, att såväl
enhetschefen i Söderhamn som chefen för mottagningsenheterna i Stockholm (jag vet inte om
det är rätt titel) agerat
snabbt efter våra rapporter.
Redan i dag, exakt två dygn efter att vi
satt vid ett mötesbord på Migrationsverkets kontor i centala Söderhamn,
har enhetschefen meddelat att den kvinna med tre små barn som jag
berättat om i tidigare publicerade texter, nu får tillbaka sin
dagersättning. Det betyder att hon kan baka bröd och laga mat som
hennes barn känner igen och tycker om. Barnen slipper därmed vara
hungriga och slipper bli allt svagare, vilket distriktssköterskan
två gånger slagit larm om. Beslutet är självfallet mycket välkommet och helt rätt
ur alla aspekter – felet är att en handläggare från början överhuvudtaget fattade ett
så galet beslut som att ta ifrån en familj med tre små barn deras
möjlighet att få mat som de vet att de kan äta, varje dag. Att han
dessutom inte ens brydde sig om distriktssköterskans larmrapporter gör
att tlltron till honom som beslutsfattare är låg och jag kan bara
hoppas att den här händelsen få andra konsekvenser också, inte bara den
att enhetschefen går in och stryper det felaktiga beslutet.
Dessutom ska det sägas till chefens för mottagningsenheterna heder att hon redan i dag har meddelat att:
"Jag vill bara informera dig om att jag kommer att fatta beslut om
att genomföra en revision av samtliga ärenden avseende Söderhamn/Hofors
där dagersättning satts ner till O kr."
Det är mycket glädjande att beslutet om revision fattades så snabbt
och det är ett tecken på att Migrationsverket – åtminstone chefen för
mottagningsenheterna! – inser och tar till sig
allvaret i den kritik som framförs och omedelbart är beredda att se
över rutiner som ter sig stötande och inhumana när de påpekas för dem.
Chefens för mottagningsenheterna resoluta agerande är alltså glädjande och jag
kan bara hoppas att hon initierar liknande revisioner på andra
förläggningar också. Och låter dessa bli offentliga så att vi vet vad
som sker på dessa annars rätt slutna anläggningar.
Det ska inte att vara tillåtet att man hittar på olika "policies" på
olika förläggningar. Det ska inte vara så att en handläggare kan få
vara drivande för ett sådant här påhitt, vilket föreföll vara fallet i
Söderhamn/Hofors. En handläggare som försvarade nedsättningen på alla
sätt för att "det är en effektiv sanktion att ta ifrån dem dagersättningen, då kommer handlingarna fram".
(Ett påstående vars sanningshalt jag f.ö. gärna vill se bevis på…).
Enhetschefen måste vara den som drar upp riktlinjer och samråder med
den centrala ledningen och andra mottagningsenheter, han/hon får inte tillåta
något Vilda Västern eller en experimentverkstad för byråkratiskt lagda
handläggare!
Fortsättning följer…