De senaste dagarna har man kunnat läsa om dels en kvinna som riskerar att stenas till döds och som Migrationsverket förrått genom att lämna ut hennes adress i Sverige till den man hon flytt ifrån (Expressen och DN); dels om "avvisad syrier riskerar livet efter miss av Migrationsverket" (DN). Detta är absolut inget nytt, det pågår och har pågått i alla år! Men det blir aldrig någon ändring eftersom ingen/inga verkar vilja/orka ta krafttag och stoppa den här slentrianmässigheten och nonchalansen som gör att myndigheterna handskas vårdslöst med andra människors uppgifter (och liv).

Otaliga gånger har jag här på bloggen berättat om hur man hanterar asylsökande vietnameser, band annat två som jag är ombud för (läs bl.a. här, här, här, här och här). Det senaste exemplet är nu en tredje vietnames, jag kallar honom X, som skulle återvända till Vietnam i juli förra året efter att han fått beslut om avvisning. Allt var klart, han rättade sig efter beslutet, avsåg att resa "tyst och stilla". Avresedagen var bestämd och biljetterna köpta. Men någon dag innan han skulle åka talade han i telefon med en person i hemlandet som hälsade från hans föräldrar (som han inte vågade ringa direkt) som absolut avrådde honom från att återvända. Detta för att föräldrarna kallats till högsta polischefen i distriktet med anledning av att deras som rest ut ur landet illegalt (vietnamesiska medborgare får inte lämna Vietnam utan tillstånd),  vilket polisen då fått reda på. Det framkom också att polisen visste både att och när X skulle komma tillbaka och bara fem dagar efter att han skulle ha återvänt var också han kallad till polischefen för förhör! Vi har sett kallelserna som skickats ut från Kina eftersom kontakten i Vietnam inte vågade posta dem direkt från Vietnam. Hur kunde polischefen i X:s hemdistrikt veta om att han skulle komma tillbaka om inte svenska myndigheter, i detta fall Polisen eller Migrationsverket, haft kontakter med vietnamesiska myndigheter? Detta trots att svenska myndigheter måste veta att det ses som ett brott för en vietnames att lämna landet illegalt. Och dessutom att söka asyl i ett annat betraktas som landsförräderi eftersom det per automatik innebär att "man måste ha förtalat Vietnam".

X gick under jorden i samma ögonblick som han fick vetskap om att myndigheterna visste var han befann sig och varför. När den tillfälliga asyllagen infördes vågade han inte komma fram (inte konstigt att han inte litar på svenska myndigheter…). Två veckor innan den upphörde att gälla uppmanade Fredrick Federley (ordf i CUF, som tillsammans med mig är ombud för X), honom att ge sig tilll känna. Detta för att få en ny prövning. Vid den prövningen måste Migrationsverket ta i beaktande att hans liv satts på spel när antingen verket självt eller Polisen (vi vet inte vilkendera ) har avslöjat saker om X som de inte borde ha avslöjat för myndigheter i det land han flytt ifrån.

Vi väntar nu på Migrationsverkets beslut i alla tre ärendena.

Vid ev citat, var god ange källan!