Det som Amnesty i Sverige säger är exakt och på pricken rätt, och det är också lagstiftarnas intention:
Domen visar på betydelsen av att domstolen resonerar kring asylrätten och flyktingskapet och dess konsekvenser. Vi välkomnar särskilt att domstolen har tagit hänsyn till den enskilde individens utsatthet, och de mycket speciella omständigheter som råder för de Guantánamofångar som är friade från misstankar men inte kan återvända till sina hemländer på grund av risk för tortyr eller förföljelse.
Det är skrämmande att Migrationsverket kan köra sitt race så godtyckligt och maktfullkomligt som det gör. Och så falskt och schablonmässigt. Ändå använder verkets ledning själv ständigt mantrat ”varje ärende ska prövas individuellt”.
I Konflikt som den 21 februari delvis handlade om Adil Hakimjans fall säger den beslutsfattare på Migrationsverkets rättsenhets jurist, Helene Hedebris, som fattade beslutet att avslå Adils ansökan, med otålig och kylig röst:
Det har ingen betydelse om det finns en frivillighet eller inte. Därför att man har en skyldighet att ansöka i det land där man är skyddad mot att återsändas till det land man är i behov av skydd mot.
Den här omständigheten att han har råkat illa ut på Guantánamo, det finns ingen lagbestämmelse i svensk lag som reglerar att just de som suttit på Guantánamo (notera föraktet i hennes röst!) ska naturligtvis få uppehållstillstånd i Sverige.
Det är hemskt att människor med den här iskalla attityden har makt att bestämma över andras liv. Hemskt.
Migrationsverkets generaldirektör spelar teater – eller är mer okunnig än man kunnat tro:
Vi har verkligen vänt på varje sten i utlänningslagen. Jag har suttit själv i timmar med mina jurister för att se om det finns något som helst utrymme att ge uppehållstillstånd åt Adil, men det finns inget. Han är inte ens i närheten för att kvalificera sig för uppehållstillstånd idag i Sverige med det regelverk som finns. Han har fått skydd i Albanien. Oavsett om det är påtvingat eller inte så har Albanien gett honom uppehållstillstånd, gett honom skydd. Då kan inte vi enligt svensk lag ge honom skydd igen i Sverige. Lyssna här, i slutet av programmet.
Falskheten vet inga gränser och nu är Migrationsverkets stenvändande generaldirektör och jurister rejält förbannade över att allt – ALLT! – de har sagt har malts sönder av Migrationsdomstolen! Så när nu Migrationsdomstolen gjort det som generaldirektören och hans jurister inte klarade (och knappast heller ville…), alltså har funnit inte en utan tre möjligheter att inom lagens ramar inte bara ge Adil uppehållstillstånd utan också bevilja honom flyktingstatus, då brast det för Migrationsverkets ledning. Inom bara några timmar sattes verkets rättschef Mikael Ribbenvik för att, omedelbart och innan bläcket hunnit torka på Migrationsdomstolens beslut, på krystade grunder begära att Migrationsöverdomstolen ska ta upp det här unika, individuella beslutet till prövning. Ett beslut som endast och allena gäller Adil Hakimjan och på intet sätt har relevans för någon annan än just Adil.
Men här lär nog Migrationsverkets övernitiska ledning kamma noll igen: Migrationsöverdomstolen är knappast verkets lydiga redskap. Det var inte heller Migrationsdomstolen, som Migrationsverket försökte få att fatta beslut i Adils ärende före jul eftersom Adils resetillstånd gick ut den 31 januari…
Läs tidigare texter om Adils fall genom att söka på ”adil” här på bloggen och min kolumn i Svenska Dagbladet med rubriken Dumpad i Albanien efter Guantánamo! Och här finns Migrationsdomstolens dom.