Ingenting är nytt, inget har förändrats. Att Utlänningsnämnden (UN) överlämnade ett ärende för "vägledande beslut" till regeringen var både fel och fegt. Lagen – och barnkonventionen! – innehöll allt som behövdes för att fatta beslut utan "vägledning", men UN hade själv drivit sin praxis så hårt att den satt fast i en rävsax och, för att komma loss och lägga skuld och ansvar på "någon annan", överlämnade den ett ärende till regeringen.
Regeringen fastslog vad som redan tidigare var känt både för Migrationsverket (MIG) och UN: att humanitära hänsyn ska tas och särskilt då till om barns psykosociala utveckling kan ta skada. I förarbetena till utlänningslagen (skrivna av bla. UN:s nuvarande generaldirektör Håkan Sandesjö…) står:
"…införandet av en portalparagraf i 1 kap 1 § om ’barnets bästa’ innebär att barns utsatta situation får särskild betydelse när de humanitära skälen bedöms. Regeringen betonade också att de humanitära skälen bör kunna vara av något mindre allvar och tyngd för att uppehållstillstånd ska kunna beviljas när ett barn berörs."
OBS! Detta står att läsa i sjunde upplagan av utlänningslagen, tryckt i spetember 2002, d.v.s. långt inann UN lämnade över ärendet rörande ett apatiskt barn till regeringen!
I samma upplaga av utlänningslagen står också i förarbetena:
"Vid bedömningen av utlänningsärenden som rör barnfamiljer ska självfallet beaktas sådana omständigheter av humanitär natur som hänför sig till barnen och deras situation från hälsosynpunkt och i övrigt."
Allt detta har UN "glömt" trots att deras egen generaldirektör varit en av författarna till utlänningslagen. Och i stället för att ta det ansvar som nämnden som högsta instans (än så länge) i asylprocessen har getts och fatta beslut i enlighet med de direktiv som redan finns, lämnar den över ärenden till regeringen "för vägledning"! Det är både pinsamt och skandalöst och regeringen borde ha sagt att "nej, var så goda och ta ert ansvar och fatta beslut i den anda som barnkonventionen är skriven i och använd er av era möjligheter till humanitära hänsyn"!
Det behövs inga krumbukter av det slag vi fått se under det senaste året när alla skyllt på andra och ingen tagit ansvar och kyrkans folk, experter av olika slag samt utredare hållit på och debatterat, skrivit upprop, uppvaktat, haft seminarier, agerat i medier etc. Ingen har ju ändå lyssnat på någon annan eller gjort något konkret för barnen. Allra minst har man brytt sig om vad barnläkarna sagt, de som behandlat de sjuka barnen och som måste sägas vara de verkliga experterna. Om de, som är avlönade att fatta beslut i enlighet med lagar och konventioner hade skött sitt jobb hade inga miljoner heller behövt tilldelas en människa som ska hålla på och utreda apatiska flyktingbarn i två års tid, vi hade kunnat slippa hela den osmakliga cirkusen och de arma barnen och deras stackars föräldrar som sett sina barn nästan dö, hade kunnat börja rehabiliteras.
Den som tror att något har förändrats efter alla turer är blåögd. För nu "betonar" Migrationsverket i sina "nya anvisningar" exakt det som sedan länge gällt och borde ha efterlevts", att:
"Barns egna asylskäl och huumanitära skäl ska utredas noggrannare. Apatiska barn ska behandlas med förtur."
Ombud och barnläkare är luttrade. Ingen jublar, ingen tror på någon förändring. Ingen förstår varför inte lagar och konventioner följts hittills (de senaste åren, för ca 4-5 år sedan följde man dem). Varför skulle något bli annorlunda nu?
Ett cyniskt spel för gallerierna, det är vad som utspelas. Inget annat.