Läs och lyssna först på reportage i Sveriges Radio.
Jag lärde känna Fuad Moor i början av 2000-talet när han bodde på Migrationsverkets flyktingförläggning i Gimo norr om Uppsala. Jag var Medborgarnas flyktingombudsman och besökte under flera år förläggningen en gång i månaden, ibland oftare. Många gånger hade jag med mig riksdagsledamöter eller journalister som ville se hur de asylsökande levde, och lära sig mer om dem och hur deras väntan på besked påverkade dem. Oftast var det bara jag och några andra ur Medborgarnas flyktingombudsmans kommitté (bl.a. Magda Ayoub, KD, Mauricio Rojas, FP och Tove Lifvendahl, M) som åkte den långa vägen till Gimo, tillbringade hela dagen där och återvände hem sent på kvällen eller natten.
Varje gång – bokstavligt talat varje gång – var Fuad där och tog emot oss. Trots genomgången hjärtoperation och problem med ena benet (ständig värk) var han vår guide, vår tolk, vår hjälp på alla sätt. Han kände allt och alla och kände till deras historier. Han berättade om de särskilt ömmande fallen och förde oss till dem. Han förmedlade alla möjliga kontakter och utan honom hade våra besök inte blivit tillnärmelsevis så givande för både dem som bodde på förläggningen som för oss. Fuads hjälp och medverkan var avgörande och ovärderlig. Och han bad aldrig någonsin om hjälp för egen del, förde bara fram andra som han ville att vi skulle lyssna på och försöka hjälpa om vi kunde.
Efter ca fem års väntan fick Fuad uppehållstillstånd. Då hade han, med hjälp av en tidigare medlem i Medborgarnas flyktingombudsmans kommitté, fått flytta in i en bostadsrättstvåa vid Södertälje station, där han fick bo i andra hand i ett år. Så småningom anlände hans familj som han då inte hade sett på sex år. När hans fru och två barn kom blev lägenheten för liten och efter många om och men fick de en större lägenhet i Hovsjö där 85 – 90 % av invånarna är kristna assyrier / syrianer. Den lägenhet de bor i ligger på bottenvåningen.
Det är här, i det av kristna familjer dominerade bostadsområdet Hovsjö i Södertälje, som Fuad och hans familj fått uppleva förföljelse och trakasserier som gör mig fullkomligt rasande. Den enda anledningen till trakasserierna är att de är födda muslimer. Och det hemska är att de som trakasserar den här familjen som inte gjort någon något ont är kristna, många från Irak. Unga män, söner till kristna föräldrar som själva flytt från etniskt och/eller religiöst förtryck i sina hemländer, trakasserar här människor som också flytt från religiöst förtryck – det är helt otroligt att sådant får pågå i Sverige!
Dessutom: det finns mängder av kristna asylsökande från Irak i Södertälje. Antingen väntar de på svar på sina asylansökningar eller har fått avslag men stannar illegalt i staden. De hävdar att de inte kan leva i Irak för att de förföljs av muslimer och för många är detta sant. Det är kanske inte just – eller enbart – deras barn som trakasserar Fuad Moor och andra muslimer, men nog blir det en aning märkligt om kristna som flytt nu eller tidigare undan islamiskt förtryck nu själva trakasserar muslimer som också flytt undan islamiskt förtryck …
Det behövs en omedelbar förändring i Södertälje. Polis, socialtjänst, kommunen måste ta ansvar för familjer som Fuad Moors och flytta dem från en bostad där de dagligen trakasseras och samtidigt ta in och lagföra huliganerna som kastar stenar och flaskor och skrämmer familjen och gör barnen psykiskt sjuka. De starka kristna kyrkorna i Södertälje måste kalla till krismöte och – om så krävs – gå runt och knacka dörr och se till att varenda kotte kommer. Det ska stå klart att de familjer som inte kommer och som inte anammar budskapet om att här i Sverige ska inte pågå någon religiös förföljelse och trakasserier av muslimer kommer att uteslutas ur kyrkan och gemenskapen. Det går inte att tramsa mer, man måste ta till tuffare tag på alla plan för att se till att vi inte i Sverige, som har religionsfrihet, ska behöva uppleva den typ av oacceptabla dåd som de som riktats mot Fuad Moor med familj m.fl.