Medan vi njuter av den sommarfagra, syrendoftande junimåndagen och
många planerar sin sommarsemester eller har t.o.m. redan påbörjat den,
just nu nör jag skriver detta strax efter kl 12 på dagen,
utspelas ett osmakligt och synnerligen inhumant drama iscensatt av
svenska myndigheter.
Kaiser Abdurusul, uigur från Kina
som har politisk asyl och därmed permanent uppehållstillstånd i
Sverige, tvingas åse hur hans hustru (asylsökande från Azerbajdzan),
som är gravid i sjunde månaden, släpas in i en bil och körs från Flen
till Arlanda för vidarebefordran "hem". Han får inte ens följa med
henne till flygplatsen. Ingen bryr sig om att svensk läkare skrivit
intyg om det olämpliga i att skilja en höggravid hustru från hennes man
när hon snart ska föda deras första gemensamma barn, och sända henne
till ett oroligt land som hon har flytt ifrån. Särskilt – detta måste
poängteras extra starkt – särskilt när hennes man ju hör till den
ytterst lilla skara människor som beviljats politisk asyl i Sverige och
hon har rätt att leva här med honom!
Myndigheterna har
alla möjligheter att göra avsteg från utlänningslagens huvudregel som
säger att man ska söka uppehållstillstånd på anknytning från hemlandet.
I ett fall som detta borde ett sådant avsteg ha gjorts: lagenligt och i
humanitetens namn.
I dagens Eskilstunakuriren, finns en artikel om Kaiser (i artikeln kallad Karim) och hans hustru, under rubriken "Gulafata – gravid i sjunde månaden, tvingas återvända till Azerbajzdan".
Här
kan man se en del av Kaisers konst. Han är en extraordinär person som
trots många svårigheter skaffat sig kontakter och varit mycket aktiv i
sitt nya hemland. Han har haft flera utställningar i Sverige och är
också en prominent person inom den uiguriska exilbefolkningen.