Ett mejl från en handläggare vid Migrationsverket:
I morgon ska jag träffa en kvinna som menar att hon haft problem i hemstaden. Därför flydde hon, hennes make och barnet och irrade planlöst omkring. De hade inga planer på att åka utomlands. Plötsligt försvann maken, och kvinnan och barnet svimmade för att de var så ledsna. När de vaknade upp var de på en av Migrationsverket förläggning och det sjuåriga barnet lekte med telefonen på ett rum. Hon råkade ringa ett nummer där en för dem obekant kvinna (som av en slump kom från samma land!) svarade och hörde barnets gråt och prat. Trots att hon bodde ganska långt från förläggningen blev hon ändå så rörd av att ha hört ett okänt barn gråta i telefonen att hon hastade till förläggningen och tog hand om barnet och modern. Dessa människor är absolut inte släkt med varandra utan de tackar Allah varenda dag för att de kunde träffas på detta sätt.
Behöver min intelligens förolämpas mer?