Den fackligt aktiva personalen tycks anse att det är schysst att gå bakom sina chefers ryggar i stället för att ta diskussionerna med dem ansikte mot ansikte. Eller åtminstone informera dem innan de vidtar drastiska åtgärder som att anklaga och klaga på dem utan att de ens själva vet om det.
Det är konstigt att personalen på MIG (långt ifrån alla, men många), tycks anse att MIG och de asylsökande finns till för dem, för att de ska ha jobb och kunna ställa krav och agera som de vill och dessutom få lön. De tycks inte begripa – och facket hjälper dem inte heller att förstå sammanhangen – att det ju är p.g.a. de asylsökande som de överhuvudtaget har jobb! Och att de finns till för de asylsökande, inte tvärtom! Att facket stödjer dem i allt de gör och inte lyfter ett finger för att sålla bort rötäggen som både skadar andra människor och verksamheten, det är illa. Det undergräver tilltron till facket på sikt. Men som det nu är så har alla (fackligt anslutna) på verket fackets stöd och kan fortsätta agera felaktigt, rasistiskt, nedlåtande, nedvärderande och ekonomiskt oegentligt etc samt hugga sina chefer i ryggen – facket vill ha medlemmar och då spelar det ingen roll vad de gör, bara de betalar medlemsavgiften!
Vad säger MIG:s styrelse om det senaste fackliga påhoppet på en av de högsta cheferna?