Så här berättar en migga, anonym för bloggläsarna men känd för mig:
”När det gäller sådant här så ska det väl polisanmälas? Jag tänkte en gång för ett par år sedan anmäla en person. Det kom fem, sex asylsökande, alla var unga kvinnor från samma land, med barn och utan barn. Alla bodde på samma c/o-adress i Sverige och hade identiska berättelser där även släktingarnas förnamn, ålder och annat var identiska.
Bara två av kvinnorna kom till utredningen, resten försvann eller avvek. Men de två som kom berättade att mannen som de bodde hos var en del av den smugglarkedja som arrangerat deras resa till Sverige och även erbjudit sig att ställa upp som anknytningsperson eller sambo till en av dem hon inte kunde få uppehållstillstånd på annat sätt.
Jag tittade närmare på den här mannen. Det framkom att han var tungt kriminellt belastad, det rörde sig om allvarliga vålds- och narkotikabrott. I stort sett hade han bott på fängelser sedan han fick permanent uppehållstillstånd (PUT). Men i och med att han även hade beviljats flyktingstatus så var utvisning inte aktuell.
Nu hade han uppenbarligen hittat en ny kriminell och lukrativ verksamhetsgren: människosmuggling. När jag pratade med polisen verkade det som om de misstänkte honom för annat också, kanske trafficking? Polisen var väldigt mån om att veta vad de försvunna eller avvikna kvinnorna och deras barn hette, få fotografier etc.
I samband med detta ärende hade jag många och långa diskussioner med polisen. Enligt polisen är all flyktingsmuggling och all hjälp till en asylsökande att förfalska sin identitet och att hitta på falska asylskäl straffbart, även om personen som gör detta är en nära anhörig och inte får betalt. Men polisen sa också de saknar resurser att utreda sådana här fall. De inriktar sig på fall där pengar byter ägare och där människor far illa, vilket är förståeligt.”
Jag har sagt det förut och säger det igen: asylhanteringen har havererat. För länge sedan. Ändå kostar den miljarder! Inte undra på att många asylsökande och f.d. asylsökande skrattar åt de blåögda, lättlurade och slöa svenskarna – det är inte ett enda dugg förvånande. Det sätt varpå lagar och regler och system upprätthålls (?!) i Sverige kan liknas vid att i näten där egentligen bara abborrar, gäddor, mörtar och andra ”småfiskar” ska kunna slinka igenom, har maskorna blivit så stora att både jätteflundror och pirayor och bläckfiskar och till och med valar slinker igenom utan problem.
Som vanligt så måste man, när man skriver om dessa frågor i Sverige med sin mycket selektiva åsikts- och yttrandefrihet se till att man, likt gamle finansministern Gunnar Sträng, har både hängslen och livrem och dessutom säkerhetsnålar. Detta genom att påpeka att: givetvis är inte alla asylsökande skurkar, givetvis har inte alla kommit hit på falska papper och falska grunder, givetvis är inte alla här för att utnyttja bidragssystemen. Absolut inte. Det vet jag mycket väl, jag som själv i tolv år varit ombud för asylsökande och i fem år Medborgarnas flyktingombudsman (1.10 2002-19.11 2007), ett initiativ av Mauricio Rojas. Men det ena utesluter inte det andra och jag säger också på nytt det jag sagt många gånger tidigare: saker och ting är inte svarta eller vita, de är svarta och vita!