idag är stark. Den är också sann. Det kan vi intyga, vi som sett och
följt "hanteringen" av människor som sökt sig hit som flyktingar,
asylsökande av skyddsskäl och på flykt undan förföljelse och omänskliga
förhållanden under lång tid.
Anita Dorazio, en eldsjäl utan like, har varit aktiv och engagerad i de här frågorna i – tror jag – snart 20 år. Advokaten Sten de Geer
likaså. Båda två säger att det bara blir hårdare och hårdare, värre och
värre – att det sätt som Sverige behandlar dessa människor på i sanning
är en skam. Många enskilda människor
runt om i Sverige har arbetat i det tysta, i förtvivlan, mot det de
upplever som en stark inhumanitet och något de inte vill förknippa med
sitt land: den omänskligt hårda tillämpningen av utlänningslagen. Lisbeth Holmblad och Susanne Lindholm är två av dem. Ulrika Hultberg och hennes syster två andra. Och Lotta Meurling och en massa andra i Norrland. Och Elisabeth Hallas. Och flyktingprästen Håkan Sandvik.
Att rada upp namnen på alla fantastiska människor som engagerar sig och
gör vad de kan för att visa asylsökande att det finns godhet,
medmänsklighet och värme också i Sverige går tyvärr inte. Jag säger bara: tack och lov att ni finns!
Och tack och lov att media, som Dagens Nyheters ledarsida i sin huvudledare, SVT:s nyhets- och samhällsprogram, TV4 Nyheterna, tidningarna Dagen och Världen idag
och oräneliga andra orkar skriva och beskriva det som sker i vårt land
och som – det vet jag till 100 % – kommer att konfereras om, debatteras
och diskuteras om 20-30 år – kanske under nästan samma rubrik som Dagens Nyheters huvudledare har idag: "Skammens gräns passerades".
Tänk om våra barn och barnbarn kunde slippa det, tänk om vi kunde få
till stånd en attitydförändring som gör att vi slipper befinna oss på
andra sidan denna "skammens gräns"! För detta arbetar alla de
dedikerade människor jag nämnde tidigare och hundratals, tusentals
andra. Makthavarna på alla nivåer borde lyssna…